tisdag 12 maj 2020

Tessin och Trine i corona-tider

De senaste veckorna har jag lärt mej att det inte heller är riskfritt att låna ut pengar, i både Tessin och Trine har risken ökat till följd av corona-viruset.

Tessin

Jag börjar med vårt kvarvarande lån förmedlat av Tessin till att bygga ett seniorboende på en mindre ort i södra Sverige. Vi investerade i april 2018 och planen var att lånet med 10% ränta skulle betalas tillbaka efter 12-18 månader då inflyttningen skulle ske. I oktober förra året fick vi ett meddelande om att bygget var försenat och återbetalningsdatumet var framflyttat till mars 2020 och enligt avtalet så är räntan 15% under den förlängda perioden.

I slutet av mars så kom nästa meddelande, bygget är i stort sett klart men bl.a. vitvarorna som ska levereras från Polen kommer inte på grund av corona-viruset. Men det viktiga i meddelandet kom en bit ner, banken som tidigare ”lovat” att finansiera lånet (totalt 14,5 miljoner) har under februari/mars dragit tillbaka sitt lånelöfte. Enligt företaget som bygger så är där en annan bank som är intresserad men de vill ändra ägandeformen från den planerade kooperativ hyresrättsförening (en förening äger fastigheten där man sedan hyr lägenheten, en hybrid mellan hyres- och bostadsrätt) till att det blir hyresrätter, d.v.s. att en privatperson eller företag köper fastigheten.

Varför drar sig banken ur? Jag ser fyra alternativ; banken
  1. ser att marknadsvärdet på fastigheten inte är tillräckligt stort för att täcka panten de tar
  2. tror inte på budgeten för föreningen t.ex. kan de tro att flera lägenheter kommer att stå tomma under en längre period
  3. har inte har kapacitet att låna ut pengarna d.v.s. banken ligger nära sina kapitalkrav (15% riskjusterat eget kapital) eller ser problem med sin likviditet
  4. inte vill göra affärer med byggherren
Om 1. är anledningen så pekar det på sjunkande fastighetspriser, i alla fall för nybyggda flerfamiljshus på småorter. Om det är det är så, kommer det att sprida sig till villor och till större städer?

Om 2. är anledningen så finns det ingen marknad för relativt dyra nybyggda hyreslägenheter i småorter, samma följdfråga, kommer det i så fall att sprida sig?

Alternativ 3. är värst, skulle innebära att någon typ av bankkris är på gång redan efter två månader med corona.

Fjärde punkten är minst trolig i min värld, att tjäna pengar på bostadslån är ryggraden i alla bankers verksamhet, oftast så tickar bostadslånen på utan besvär i årtionden efter att de lånats ut så man tål mycket ”strul” för att få affären.

Nästa fråga är vem som köper hyresfastigheten och till vilket pris?
  • Till utomstående, troligtvis för ett lägre pris än byggkostnaden, d.v.s. förlust för byggbolaget
  • Byggbolaget behåller det, blir fastighetsförvaltare
Ingen aning men gissar att de som byggt det behåller det tills vidare.

För vår del så känns det inte så oroligt, panterna för lånet är bra; pantbrev i fastigheten, pantsatta aktier i bolaget som bygger och personlig borgen med panter i en fastighet. Trist om det skulle gå så långt som att panterna måste användas för att betala tillbaka lånet och skulle gissa att det i så fall skulle ta lång tid innan våra pengar kommer tillbaka.

Trine

I Trine har vi totalt 10 aktiva lån med en snittränta på ca 8%, tre som är fullt återbetalda och ett lån som gått i konkurs. Av de 10 aktiva så är två försenade i sina återbetalningar. Vi gjorde vår första investering i mars 2017 och lånade ut pengar fram till och med 2018, därefter så har vi bara återinvesterat återbetalningarna. Totalt sedan starten har vi haft en årlig ränta på 4%, konkursen i det ena lånet åt upp ett års avkastning.

Fördelningen av våra aktiva lån per land enligt nedan.

När man lånar ut till Trine så sker det i euro och det har stått en hel del att det finns i valutakursrisk i det men inget (i alla fall som jag lagt märket till eller tänkt på) att det finns en risk med de lokala valutorna men det är ju självklart att det finns när jag tänker till. Trine förmedlar ett lån från mej till ett lokalt bolag i t.ex. Kenya i euro, bolaget köper solceller i euro som de säljer via avbetalning till en familj i Kenya som betalar med shilling.

Som jag skrivit om sedan tidigare så tappar många valutor i värde, tabellen nedan visar på förändring 2020 mot svenska kronor för valutorna i våra Trine-lån. Droppet i zambiska kwacha gör ju det såklart nästan omöjligt för det lokala zambiska bolaget att betala tillbaka hela euro-lånet.

Är ju inte någon expert på Zambias ekonomi men efter lite googlande så får jag en bild av att gruvor och export av metaller, främst koppar, är centralt för Zambias ekonomi. Så när kopparpriset faller så faller så kommer det in färre dollar att betala importen med och om vi lägger till det att många i Zambia säkert vill växla sina kwacha till dollar så faller kwacha i värde. 

Generellt är min bedömning att lånen till Trine har fått betydligt större risk, ekonomierna i Afrika och Maynmar är beroende av omvärlden och risken för att t.ex. blomsterexporten från Kenya helt avstannat, skapar arbetslöshet som sedan letar sig ner till de allra fattigaste är stor. Nigeria är ett annat exempel där oljeexporten är en viktig del av ekonomin.

Vi fortsätter att återinvestera våra pengar och hoppas att det går bra, känns som extra viktigt för tillfället att hjälpa till att utveckla dessa länder.





måndag 4 maj 2020

Bitcoin – månadsuppdatering

Det är ju fantastiskt att det finns ett globalt decentraliserat ”system” med miljontals användare för att skicka värde som fungerat felfritt och säkert dygnet runt utan avbrott de senaste 11 åren!

”Systemet” förvarar alla transaktionerna som någonsin gjorts, verifierar nya transaktioner så att man bara kan använda sina Bitcoin en gång och tävlar om att få skapa nästa block av transaktioner och nya Bitcoin. Och ”systemet” är synligt för alla, att se transaktionerna komma in på t.ex. btc.bitaps.com  är på något märkligt sätt fascinerande, 0,00195801 Bitcoin från 3NahgiUyVLhBCTzA6pQ7HZ66uT9SA2dwLR till 3BQmG1YEnkiooqGLU3WFZranv6ozUPpaUu. Synligt för alla men samtidigt anonymt så har värde skickats direkt mellan dem, kanske i olika länder, utan att behöva fråga om lov eller godkännas av någon, blixtsnabbt, på en söndag (!). 

Tävlingen för att få skapa nästa block går ut på att gissa ett tal och antalet gissningar är ett hysteriskt stort tal: 110.000.000.000.000.000.000 gånger per sekund eller 110 miljoner TH/s där T = Tera = 1000 miljarder och H=hashes. Och fler och fler vill vara med att säkra systemet och gissa, på ett år så har hash raten gått upp med 150%.

En del av koden som ”systemet” exekverar är
50 * 2 upphöjt till minus [(senaste blockets nummer divideat med 210.000) avrundat nedåt] - formeln för att beräkna antalet nya Bitcoin per block och belöningen till den som vann gissningstävlingen. Just nu jobbas det på block 628.703 och resultatet av formeln ovan blir 12,5. Om 1.297 block, vilket händer den 12 maj, blir resultatet av formeln 6,25. 

Det finns en liknande formel för att se till att det skapas ett block ungefär var 10:e minut. Formeln gör att svårighetsgraden i gissningstävlingen justeras varannan vecka, allt för att det ska ta 4 år för att skapa 210.000 block.

Över tid så skapar formeln en begränsning i totala antalet Bitcoin, det finns ett ”gränsvärde” på 21 miljoner men det kommer vi inte att få uppleva, först om 120 år är belöningen mindre än de 8 decimalerna som finns i Bitcoin. Det finns inget annat känt i världen som är absolut begränsat, många pratar om att t.ex. olja eller nytt guld ska ta slut men det kommer det inte, det kommer alltid att finnas mer men det kommer att bli svårare och dyrare att hitta.

Pengars historia visar att det som är mest begränsat (scarce) fungerat bäst som pengar, i alla fall de senaste 5.000 åren fram till 1970-talet. Just nu så testar vi om det går att ha ett system med pengar som inte är begränsat och om man kan skapa stora mängder pengar och ändå ha kvar tilliten i att köpkraften finns kvar över tid. Alla tidigare försök har misslyckats, redan de gamla grekerna provade, romarna, kejsaren av Kina och kungar i alla tider över hela världen, på 1900-talet i Tyskland, Ungern, Jugoslavien och idag i Argentina, Venezuela och Zimbabwe. Just idag står många länder på gränsen till en pengakollaps: Libanon, Turkiet, Sydafrika och fler kan komma att följa som en följd av världsekonomins panikinbromsning. 

Så den stora Bitcoin-frågan blir då – kan ”digital scarce” bli erkänt som pengar? Att betala med, behålla sitt värde över tid och bli den enheten man uttrycker värde med (”vad kostar det?”).

Diskussionerna om halveringen har någon påverkan på priset går heta på Twitter. Många menar att eftersom händelsen är känd så är den inprisad medan andra menar att det är det inte. Om man inte tror att det är inprisat så blir ju följdfrågan varför det inte är det och senaste kollektiva slutsatsen på Twitter var att volatiliteten i priset hindrar att halveringen prisas in vilket jag på något sätt kan känna är rimligt.

PlanB fortsätter att leverera. I ett tweet så gjorde han en enkel beräkning att inflödet av ”vanliga” pengar till Bitcoin har varit $400 miljoner per månad sedan oktober 2017 för att kunna bibehålla priset på $7.000. Dessa pengar har då skiftats till miners då dessa sålt de nya Bitcoinen för att kunna täcka sina kostnader. Fortsätter samma inflöde av pengar samtidigt som antalet nya Bitcoin halveras så kommer ju priset att gå upp blir då den enkla logiken.

PlanB har fortsatt sitt analysarbete av stock-to-flow (S2F). Den senaste rapporten innehåller två delar 
  • Bitcoins totala marknadsvärde (y-axeln nedan) ligger i kluster som överensstämmer med S2F (x-axeln) vilket han tolkar som att Bitcoin utvecklas genom olika faser
  • jämfört S2F för Bitcoin, guld och silver 

Resultatet av analysen visar på hög korrelation och pekar på ett Bitcoin-pris på ca $300.000 under perioden 2000-2024 och efter 2028 så blir priset $9 miljoner …

En massa uppföljningar

Priset upp för månaden.

Jag provar, utan framgång, på att tänka på lägsta priset per månad och år, priset ser mycket stabilare ut då.

Jag tittar varje vecka på hur många Bitcoin det finns som inte rört sig på ett år via https://digitalik.net/btc/dormant_coins och siffran är väldigt stabil, 58,5% utan trend. Inget hack i kurvan när priset gick ner med 50% på några dagar.

Antalet adresser med Bitcoin visar inga tecken på någon rusning, vissa veckor t.o.m. minskar antalet adresser. Veckoförändringen omräknat till en årstakt och 4 veckors medelvärde ligger på ca 10% fler adresser per år, inte mycket.

Tittar man på fördelningen av antalet Bitcoin per adress och delar upp dem i de adresserna som har mer än 1 Bitcoin eller mindre så ser man nedan. 800.000 adresser utav 30 miljoner, 2,5% äger 95% av Bitcoinen. Antalet adresser med >1 BTC ökar med ca 2.100 per vecka.

Ökningen av hash raten jämfört med ett år tidigare ligger kring 150%. Ska bli mycket intressant att se vad som händer vid halveringen när deras intäkter halveras. Vid de två tidigare halveringarna hände inget utan hash raten fortsatte att öka, d.v.s. miners hade full kontroll på sina kostnader i god tid innan halveringen.

Ingen rusning in i Lightning Network.

Terminerna på CME och Bakkt (två av världens största börser där man kan handla med allt) visar inga tydliga trender, värdet av utestående kontrakt på CME är ca $50 miljoner och handeln på Bakkt varierar mellan $40 och $140 miljoner per dag. Båda siffrorna är obetydliga om man jämför med olja som är flera tusen gånger större. Slutsats – väldigt få ”vanliga” investerare har börjat köpa Bitcoin.

Bitcoins andel av alla cryptovalutor ligger kvar på 64% (svarta linjen, högra axeln). Jag var helt säker för ett år sedan att Bitcoin skulle vara >90% idag men där hade jag helt fel. 

Prisindexet för de 19 tokens jag följer visar att skillnaden i utveckling av index mot BTC är -150%.

Två token har utvecklats bättre än Bitcoin. DGD som är kortnamnet för DigixDAO och om jag förstått det rätt så gjorde de ICO 2017, växlade in de Ether de fick in (dyra vid tillfället) till USD och har nu röstat om att dessa pengar ska skickas tillbaka till DGD ägarna. 

Den andra token är DATA, d.v.s. Streamrs coin som bl.a. används i Swash. 

Tillbaka till Bitcoin. Senaste månaden så var volatiliteten mätt som standardavvikelsen på den dagliga förändringen klart lägre än medelvärdet sedan 2011, samma gällde medelvärdet, d.v.s. priset gick upp mer än vanligt per dag.

Däremot var antalet dagar med stigande pris under snittet vilket visar på att uppgången var stor de dagar priset gick upp.

Ingen nergång på >10% denna månad. Vi har hittills bara haft en dag med >10% nergång (men den var rejäl, -37% …) vilket är väldigt lite med tanke på att 1/3 av året har gått.

Bästa dagen under månaden var +13% och sämsta -6%.

Bitcoin volymen var hög igår enligt CoinMarketCap.com

Och sista, en helt vanlig Bitcoin-månad.





söndag 26 april 2020

Vår avkastning 2013-2020

Jag har bra data på avkastningen av våra investeringar från och med april 2013 och jämför man vår genomsnittliga årliga avkastning på samma sätt som i förra inlägget men med tidsperioden 2013-2020 så är utfallet enligt nedan.

Nästan 50% högre avkastning än OMX30 men med nästan dubbelt så hög risk. Lätt att sitta här och vara nöjd med avkastningen men den höga risken är ju något att fundera över. 

Från det att vi gjorde våra första investeringar 1988 fram till och med 2015 så var det bara aktier i portföljen, de första åren i fonder och från ca år 2000 direkt i aktier när e-trade lanserade sin nätmäklartjänst. Jag har inte sparat hur portföljen såg ut i april 2013 men gissningsvis så var det en hyfsat jämn fördelning mellan Apple, Starbucks, Investor, Industrivärlden, Handelsbanken, HM, SCA och fullt investerad i princip hela tiden.

Mars 2015 så toppade börsen och i maj så tyckte jag allt var väldigt högt värderat och sålde av i princip allt under några veckor. Efter det så har portföljen utvecklats på det sättet som jag skrivit om här på bloggen: certifikat som följer guldpriset och guldgruvor, amerikanska räntor, företagsobligationer, uran, Bitcoin och diverse mer eller mindre lyckade kort/lång-positioner i aktier. På toppen av detta lite ränteutlåning via bankkonto (jodå, förr i tiden fick man ränta på banken), Tessin och Trine. Och massor med kontanter, oftast ungefär 1/3 av vår portfölj vilket sänkt både risken och kanske avkastningen.

Är nog dags att tänka till lite extra kring fördelning mellan investeringarna, positionsstorlekar, volatilitet/risk och korrelationer i våra investeringar och fundera på om man kan uppnå samma avkastning men med lägre risk. Ska även ta och fundera på om det finns något bättre sätt att beskriva risken, finns ju mer etablerade metoder som Sharpe ratio men tycker att de ofta blir abstrakta och svårtolkade.


fredag 24 april 2020

Back trading

Nämen - det blev ju fel - riskberäkningen är uppdaterad sedan jag publicerade inlägget i går.
 
Om jag i början av januari 2010 köpt OMX30 för 10.000 kr så hade värdet idag varit ca 22.000 kr, samma investering i S&P500 41.000 kr, en rejäl skillnad.

För andra 10.000 kr-investeringar så hade det blivit såhär:


Direktavkastning är uppskattningar och är återinvesterade.

Bilden ned visar OMX30 från 2000. I januari 2010 var börsen på väg upp efter botten 2009 och stod vid årsskiftet i 964. Igår (2020-04-23) slutade OMX30 på 1.542, dvs en uppgång på 60% på 11,3 år vilket ger en årlig genomsnittlig avkastning på 5% (ränta på ränta). Totalt sett med direktavkastning på ungefär 3% så har man fått 8% per år, inte dåligt men inte heller särskilt bra. Inflationen under perioden har varit 1% per år i snitt vilket gjort att den ”verkliga” avkastningen varit 7%.

De andra investeringarna har haft en stor fördel, den kraftigt försvagade kronan, i snitt 4% per år, från 7,1 till idag 10,1 kr/$.

Bitcoin är med som kuriosa men man kanske ska fundera lite kring att avsätta en del av portföljen till nyintroduktioner och nya uppfinningar vilket kan ge extrema avkastningar (Amazon t.ex.) men risken är ju stor, många har ju 100% som största årliga nergång dvs blir värdelös.

PlanB inspirerade till bilden nedan, han gjorde en liknande som jag skrev om här

På x-axeln har jag Risken i form av största årliga nedgång och på y-axel den Genomsnittliga årliga avkastningen. 

S&P500 har haft lägst risk och högst avkastning, helt galet, "säkra" investeringar som guld och obligationer (TLT) har haft större risk.

Timingen är viktigt, samma analys med 2015 som startpunkt så skulle OMX30 varit 4% inklusive utdelning och guldet 13% årlig avkastning, samma som S&P500.

När man läser det finstilta i alla börsanalyser så finns alltid samma ”disclaimer”– ”historisk avkastning är ingen garanti för framtida avkastning” – typ. Och detta är ju typ enda frågan man har …


En tabell och några grafer till

Tabellen nedan visar årlig genomsnittlig avkastning vid olika datum för investeringen, t.ex. så har man fått 3% i årlig avkastning om man investerade i OMX30 i början av 2017, inklusive utdelning. Som sagt, timing är viktigt.

S&P500 från 2009, 30 graders konstant lutning uppåt i 11 år

Guld i USD, från 2009. Dags för all time high igen?

10-årig amerikansk ränta från 1984 till idag. Exakt 100% av världens professionella investerare tittar på denna och funderar på två saker, kan den bli negativ och när vänder räntan uppåt? Från toppen på 15% till 0,6% idag.

GDXJ, från 2010, ingen vacker syn men kanske den bästa risk-reward för tillfället?

USDSEK, från 1996, får vi se 11 kr igen som 2001? Och för min del, när vänder den nedåt och det blir dags att göra investeringar i Sverige?

Bitcoin, från 2015, nu är det väl snart dags för avfärd till månen :-)








måndag 20 april 2020

Optimism bland aktieinvesterarna

OMX30 är +19% sedan botten för en knapp månad sedan och -8% jämfört med för ett år sedan.

Aktiekurser är ju framåtriktade (värdet av ett bolag är ju ”summan av alla framtida fria kassaflöden diskonterade till ett nuvärde”) så aktiemarknaden ser framtiden som mer positiv nu än sommaren 2016 efter en nedgång i världsekonomin och Brexit-omröstningen.  

Samma siffror för S&P500 är +30% (!) sedan botten och är oförändrad jämfört med för ett år sedan. Bara natten mellan torsdag och fredag så gick börserna upp 3% på ett ryckte om ett vaccin som företaget någon timme senare dementerade men börserna låg kvar på +3%.

Detta samtidigt som de ekonomiska utfallen för första kvartalet börjar komma in och i princip alla är sämre än de katastrofala prognoserna som ekonomer och investerare gjort, i många fall så är det sämre än 2008, sämsta sedan 1929 eller sämsta någonsin.

Nedan antal nya arbetslösa per vecka i USA, bild 1 inzoomat till senaste året och bild 2 sedan 2006. Från ett par hundra tusen till miljontals nya arbetslösa per vecka. All data ser ut på samma sätt; extrema nergångar i bilförsäljning, resturangbesök, flygresor, klädförsäljning o.s.v i alla världens länder.

Aldrig i historien så har alla världens ekonomier stannat upp så kraftigt samtidigt.

Bland de stora investerarna, bankerna och ekonomiska kommentatorer så har det har skett en tydlig omsvängning den senaste veckan, de allra flesta har övergett tanken på en V-formad återgång i ekonomin, dvs en snabb återgång under andra halvan av 2020 så att ekonomin är tillbaka på tidigare nivåer 2021. Den vanligaste kommentaren är att ingen vet hur länge det kommer att vara, vad de ekonomiska konsekvenserna blir och när eller om ”allt” blir som vanligt.

Där finns många förklaringar till att börsen går upp:
  • många var korta aktiemarknaden och behöver täcka sina positioner när det började gå upp
  • om-balanseringar av flera av världens största portföljer (privata, pensioner, stater) som har regler som t.ex. 60% obligationer/40% aktier. Värdet på obligationerna gick upp i q1 och aktier ner så de behöver då sälja obligationer och köpa aktier för att komma tillbaka till 60/40-portföljen
  • Nya pensions- och sparpengar fortsätter att komma in på aktiemarknaden
  • FOMO & BTFD – Fear of missing out och Buy the fucking dip – har fungerat sedan 2008
  • TINA – There is no alternative
  • Och som vanligt, de systematiska handlarna börjar öka aktieköpen då trenden är upp, volatiliteten på väg ner och gott om likviditet
Alla världens viktiga räntor förutom den amerikanska långa räntan är 0% eller negativa. De senaste dagarna så har även de amerikanska långa räntorna börjat gå ner efter några veckors berg-och-dalbana och många gissar att de är på väg mot 0% de också, idag ligger den 10-åriga räntan på 0,6%, ner drygt 1% sedan årsskiftet. Så obligationsmarknaden har en väldigt dyster syn på framtiden, ingen tillväxt eller inflation utan ser motsatsen.

Credit spreadarna för High yield (= junk bonds) gick från 3,6% till 10% på några dagar men har fallit tillbaka något till 7,5% efter att Federa Reserve börjat stödköpa vissa junk bonds, mer om detta nedan. Om man tittar på de sämsta av junk bonds, de med rating CCC eller lägre så gick spreaden upp från 9,8% till 19,8% på två veckor men har bara fallit tillbaka till 17,2%. Bilden nedan spreaden för CCC eller lägre sedan 2006, långt under senaste kraschen.

En annan viktig ekonomisk indikator är oljepriset och det är nu nere på nivåer som vi inte sett sedan 1987, idag står WTI i $18,5, ner med 70% på ett år, trots intensiva försök från Trump och världens oljeproducenter att ”prata” upp priset den senaste veckan. Förbrukningen av olja låg innan krisen på drygt 100 miljoner fat per dag och gissningarna är att vi idag förbrukar ca 65 miljoner per dag.

Guldet står i all time high i alla valutor utom i dollar där det är några procent kvar till $1.886 från 2011. Guldet är en utmärkt indikator på all typ av stress i finansmarknaderna eller förväntningar om inflation, politiks oro, sjunkande räntor m.m.

Dollarn har stigit med i snitt 5% i värde mot alla världens valutor under 2020 och med förhållandevis stora rörelser upp och ner. Världen är beroende av ett inflöde av dollar och det viktigaste sättet att få tag på dem är ju att exportera råvaror och varor till USA men detta har ju sjunkit dramatiskt de senaste veckorna. För att motverka detta så har Fed satt upp möjligheten för vissa av världens centralbanker att låna dollar av dem och detta har säkert lindrat dollarbristen och hållit tillbaka ökningen av dollarkursen.

Vinstestimaten för S&P500 och Nasdaq fortsätter att justeras ner, bilden nedan från Twitter visar (om jag inte missminner mej) hur ett års-estimaten har sett ut de senaste 30 åren, idag intecknar man ca -15% lägre vinster det närmsta året.

Värderingen med hjälp av P/E-talet av S&P500 baserat på prognostiserade vinster är tillbaka på samma extreme nivå som i februari, högst någonsin.

Tittar man lite närmre på aktiemarknaderna så är det en splittrad marknad, bara 17% av aktierna på S&P500 ligger över sina 200-dagars medelvärde, d.v.s rallyt är väldigt ”smalt” med bara ett fåtal aktier som stigit kraftigt och som bara till delar drar med sig resterande ca 420 amerikanska aktierna och resten av världen (t.ex. OMX30 upp mindre än S&P500). Förhållandet mellan de aktierna som klassas som tillväxtbolag (FANG (Facebook, Amazon, Netflix, Google), Apple, AMD m.fl.) och värdeaktier (Berkshire, P&G, CAT, J&J, 3M, m.m.) är på samma nivå som år 2000.

Så varför slår Netflix, Amazon, AMD och Walmart all time highs, Tesla upp 120% på en månad, Microsoft, Apple, Google står högre än vid årsskifte, o.s.v.? 

Allt kokar ner till en enda förhoppning – Federal Reserve kommer inte att tillåta aktie- och finansmarknaderna att gå ner. 

De ekonomiska effekterna av en finanskris utöver den ekonomiska krisen skulle bli katastrofala, som jag skrev i mitt Worst case scenario, skulderna kvar men tillgångarna bara värda 50%. 

Federal reserve har blivit världens centralbank även om deras fokus är USAs ekonomi och finansmarknad så gör de åtgärder som hjälper andra länder om de bedömer att det ligger i USAs intresse. Omfattningen och hastigheten på deras åtgärder har överraskat alla, nedan några åtgärder som de tillsammans med kongressen genomfört senaste månaden:
  • Sänkt styrräntan till 0%
  • Minskade kapitalkrav för bankerna
  • Köper amerikanska statsobligationer, alla löptider (sänker räntan och ökar pengamängden och likviditeten)
  • Köper bostadsobligationer
  • Köper obligationer utgivna av delstater
  • Köper företagsobligationer, både investment grade och de med ratingen junk som blivit nedgraderade sedan 1 mars (typ) (mycket kontroversiellt)
  • Garanterade lån till banker som de ska använda för utlåning till små och medelstora företag
  • Utlåning till större företag
  • Utlåning till repo-marknader (läs detta)
  • Utlåning till räntefonder (money market funds)
  • Utlåning av dollar till utvalda utländska centralbanker, bl.a. Riksbanken
  • Helikopterpengar, dvs. regeringen delar ut $1.200 till de som hade inkomst 2019 (plus lite andra tillägg och begränsningar)
  • Riktade stödpaket – inga beslutade vad jag vet men snack om flygbolag, hotell, privat-jet, kryssningsbolag, biluthyrning, start ups
Alla länder har samma typer av program i olika omfattningar. Stödprogrammen från alla stater är lånefinansierade så världens skulder ökar och för att finansiera programmen så ger man ut obligationer. Normalt så säljer staten obligationerna till bankerna och sedan köper centralbanken dem av bankerna men Storbritannien och Kanada hoppar över steg 1 och säljer direkt till centralbanken, precis som Tyskland gjorde på 20-talet, Jugoslavien på 80-talet, Zimbabwe och Venezuela vilket ledde till hyperinflation.

Kommer det att fungera med alla stimulanserna?

Ingen som vet, åsikterna är många men jag tror inte någon ändrat sin bias sedan i vintras, var man positiv till aktier då så är man det nog nu också och vice versa.

Det finns flera punkter som gör att uppgången kan fortsätta
  • Det blir ett ”V” i ekonomin och inte bara det, alla stimulanserna ger bra effekt och världen går in i högkonjunktur direkt, skulle kunna kallas ”Trumps base case” och han har ju haft rätt om aktiemarknaderna sedan han blev president … upp ca 80% från valet 2016 till toppen i februari
  • Federal Reserve har obegränsade resurser, de kan skapa precis hur mycket pengar som helst. ”Don’t fight the Fed” och “What ever it takes” som ECBs Draghi sa. Aktieköp i nästa steg, precis som Bank oj Japan?
  • Inga tecken på att riskviljan hos investerare förändrats, alla litar på att Fed kommer in om det blir nergång i kombination med TINA ”there is no alternative” när räntorna är 0% så jagar alla avkastning
  • Stora inflöden av kapital till de amerikanska börserna och mest till de aktierna med positiv trend. En ekonomi som alla bedömer som starkare och mer flexibel än världens andra länder i kombination med förväntningar om en starkare dollar gör att ”alla” investerare köper amerikanska aktier – Brent Johnsons ”The milk shake theory
På nedsidan finns ju i princip bara två punkter:
  • verkligheten hinner ikapp finansmarknaderna
  • "vanligt folk" accepterar inte att det är de rikaste får hjälp men inte ”vanligt folk”. Ca 90% av stödåtgärderna är riktade mot finansmarknaderna och 10% till ”vanligt folk”

Vår portfölj

Sedan jag började fundera lite mer kring investeringar för 7-8 sedan så är detta den tidpunkt där möjligheterna och riskerna är som störst. Får man rätt, aktier upp eller ner, och vågar ta en större position så är vinstmöjligheterna riktigt stora. Och samma med förlusten.

Jag fortsätter att vara försiktig. Jag fattar argumenten för en uppgång men har ju sedan många år en tro på att det inte är annorlunda denna gång heller; vinstmarginaler, värderingar och räntor kommer att återgå till någon typ av normalvärde. Letar hellre investeringar med lite lägre avkastning men med lägre risk i andra tillgångar än aktier även om en mindre position i FANG kan bli aktuell.

Jag river plåstret till det dåliga först – ytterligare ett misslyckat försök att tjäna pengar på nergång i aktiemarknaden! För 10:e gången? När ska jag lära mej? Stoppades ut i mina säljoptioner i Facebook, Apple och Microsoft, -50% …

Annars så går det bra med vår mycket begränsade portfölj, guld, uran och kontanter, totalt tillbaka på 0% för året i portföljen.

Uranet har börjat röra på sig! Cameco och Kazatom, de två bolagen som bryter ca 65% av världens uran passade på att stänga fler gruvor med anledning av corona-viruset och då fick uran-köparna kalla fötter. Spotpriset är upp 35% på en månad till $32 men har en bit kvar till $40 som de flesta säger är lägsta gränsen för lönsamhet för uranbrytning. Uranaktierna var riktigt nerklubbade i mars men har börjat återhämta sig ordentligt t.ex. är Cameco upp 80% sedan botten för några veckor sedan.

Jag blev ju utstoppad i början av mars på aktierna och skiftade till optioner. Jag har nu börjat köpa tillbaka aktier men behåller optionerna så exponeringen mot uran är för tillfället lite större än tidigare.

Entusiasmen i uran-kretsarna är på ”Bitcoin to the moon”-nivå men jag är inte helt övertygad, risken att uranaktierna går ner om vi skulle se -15% på börsen är stor i mina ögon, framförallt i prospekteringsbolagen som Fission och NextGen Energy som saknar kassaflöden. 

För guldet gäller samma sak, efter en kraftig nergång så har både guldet och guldbolagen gått riktigt bra. Även här har jag ökat exponeringen något genom att behålla optionerna medan jag köper tillbaka aktierna. Jag har en liten annan fördelning av guldbolagen, mer av streamingbolagen (en bit ner i detta inlägget) där jag köpt Wheaton och Franco Nevada och mindre av producenterna som Victoria Gold, Agnico Eagle och First Majestic Silver.

Har funderat en hel del över försäljningen av uranet och guldet som jag gjorde i slutet av raset i mars.

Med facit i hand så hade det varit bättre att inte sälja men min slutsats är nog att jag gjorde rätt - min ”process” fungerade nästan som jag tänkt mej. 

Grunden i all riskhantering är i princip samma för alla och innehåller två delar:
  • hur mycket ska jag investera i denna aktie? Hur stor del av portföljen ska det vara? En parameter här är om denna investering är korrelerad till andra investeringar jag har, är jag nöjd med positionsstorleken i Apple så ska jag inte köpa Microsoft då de rör sig som Apple. Andra parametrar kan vara volatiliteten i investeringen, silvergruvor rör sig lätt +/- 10% på en dag, då kanske jag inte ska ha fler stora positioner i volatila aktier (eller Bitcoin …)
  • när ska jag sälja? Detta är ju enklarare för en investering som gått bra, det löser det sig av sig oftast av sig själv (t.ex. när jag ska använda pengarna) men nergång kräver mer eftertanke
Jag sätter upp lite enkla sälj-nivåer när jag gör en investering, typ -35% från inköpspriset eller -25% från högsta pris sedan jag köpte, men rätt ofta så ”justerar” jag dem när jag närmar mej nivån och försäljningen sker på magkänsla i närheten av priset jag satt. 

Känslan i mars efter flera dagars kraftig nergång var att nergången kunde fortsätta länge och aktiepriserna var under mina sälj-nivåer. Ingen kunde då veta att det skulle vända någon dag senare, att hoppas på en vändning tror inte jag är någon framgångsrik strategi i längden.

Jag tänker ofta att ”det går ju alltid att köpa tillbaka” men det är svårt att köpa efter att jag sålt, tanken ”är detta verkligen vändningen?” brukar effektivt ta bort all riskvilja. Att får exponering med hjälp av optionerna tycker jag var riktigt bra, begränsad risk till det jag köpte optionerna för men nästan fullt ut med upp om det vänt.

Jag letar efter fler investeringar men vågar inte köpa aktier eller gå kort. Lägre räntor? Tveksamt om det är lönsamt även om den långa amerikanska räntan skulle bli negativ. Olja är tillsammans med alla termins-handlade produkter svåra att investera i när de olika kontrakten har olika priser (term structure). Jag har kvar mina optioner i lägre Euro mot dollar men där händer inget så optionerna får ligga kvar någon vecka till innan jag fattar något beslut men just idag är det inte aktuellt att öka på positionen.

Att inte göra något kanske är den bästa riskjusterade strategin närmsta veckorna?

Några grafer

Spreaden mellan amerikanska 2- och 10-åriga statsobligationer stiger, precis som innan de två tidigare lågkonjunkturerna.

Grafen alla tittar på – inflationsförväntningarna. Kommer inflationen går räntorna upp och värdet av obligationer ner, något vi inte sett sedan 80-talet.

Pengamängden i USA stiger kraftigt, här i måttet M2, sedeltrycken går för högtrrrrrryck.

Statistiken över pengamängden (M3) i Sverige släpar, senaste data från februari. 7% mer pengar i en ekonomi som växer med 2% (och just nu negativ tillväxt).

Federal reserves balansräkning där alla stödåtgärderna syns, har växt till $6.400.000.000.000 och vi är bara fyra veckor in i krisen. Om man delar ut $1 per sekund så tar det 200.000 år att dela ut pengarna …



tisdag 7 april 2020

Barcelona FC och mina pensionspengar!

Kristof Vogel har skrivit en riktigt bra bloggpost om fotboll och pengar som på ett utmärkt sätt beskriver komplexiteten i finansvärlden (och fotbollens problem). Jag tänkte utgå från bloggposten och sedan gissa ett par steg till för att komma fram till att jag kanske har finansierat Philippe Coutinhos övergång från Liverpool till Barcelona för 1,4 miljarder kronor med mina pensionspengar.

1,4 miljarder är ju rätt mycket så Barcelona och Liverpool kom överens om att Barcelona skulle få honom på avbetalning, 400 miljoner vid köpet och resten över några år. 

Barcelona bokför då transaktionen enligt konstens alla regler, tillgången (Coutinhos) är en immateriell tillgång värd 1,4 miljarder, en utbetalning på 400 miljoner från kassan och resterande 1,1 miljarder som en leverantörsskuld. Så länge som transferpriserna är oförändrade så är det inga problem men skulle dagens finanskris påverka transferpriserna eller övriga intäkter för Barcelona (biljetter, TV-intäkter, reklam, tröjor) så får de kvickt få stora problem att betala resterande belopp för köpet av bland annat Coutinhos. Min gissning är intäkterna för ett fotbollsföretag är ca 0 kr för tillfället, inte konstigt de vill komma igång att spela.

Liverpool var smarta, de ville inte vänta på pengarna så de sålde vidare resterande skuld på 1,1 miljarder. 

Nu är det gissningsdags! Allt nedan är påhittat men inte helt osannolikt.

En gissning (utav 100-tals möjliga) är att ett bankliknande finansbolag köpt skulden (tänk Klarna, Resurs bank eller Nordax) och de tycker de gjort världens affär, de betalade 1 miljard för skulden d.v.s. 100 miljoner kronor mindre än vad Barcelona ska betala de närmsta åren.

Finansbolaget finansierar affären genom att ge ut en företagsobligation. Ratingen på bolaget är OK, BBB+ hos S&P, affärerna har varit stabila under de senaste 10 åren så obligationen klassas som ”investment grade” och räntan på obligationen blir på 4%, den riskfria amerikansk 10 åriga räntan + 2% (”creadit spreaden”) och en löptid på tre år. Den totala räntekostnaden blir då 120 miljoner men de räknar med att återbetalningen sker som planerat årsvis och att de återbetalda pengarna ger samma ränta som obligationen vilket gör att vinsten blir 60 miljoner kronor för finansbolaget.

Köpare av obligationen är en dealer, d.v.s. ett bolag som köper för att sedan sälja vidare. Redan innan affären genomfördes hade de kontakt med en bank och banken hade bestämt att de skulle sätta upp ett antal CDO – Collateralized debt obligation (titta på The big short!!! Bästa utbildningsfilmen) – där obligationen skulle ingå. 

I en CDO tar men delar av flera olika obligationer och lägger dem som tillgångar i ett separat bolag. Banken finansierar 90% av obligationerna och resterande 10% är eget kapital i bolaget som säljs som aktier. Nedan ett exempel på hur det kan se ut.

CDO bolag 1 - tillgångar
Del av (10%) Obligation 1, ränta 5%          100 miljoner  årlig ränta 5 miljoner
Del av (5%) Obligation 2, ränta 6%            150 miljoner  årlig ränta 9 miljoner
Del av (15%) Obligationen ovan, ränta 4%  150 miljoner  årlig ränta 6 miljoner
Totalt                                                             400 milj.      ränta 20 milj.

Bolagets skulder
Lån från banken som skapat CDO, 4% ränta  360 milj,   årlig ränta 14,4 milj.
Eget kapital, sålda aktier                           40 miljoner
Totalt                                                            400 miljoner

Bolagets årliga resultaträkning
Ränteintäkter                            20 miljoner
Räntekostnader                         14,4 miljoner
Vinst                                          5,6 Miljoner

Avkastning på eget kapital      5,6 miljoner/40 miljoner = 14%

(nu saknas det ju ett antal 000 på alla belopp om detta skulle vara ett verkligt exempel från världen där miljarder $ är minsta beloppet)

Köpare av CDO kan vara ett pensionsbolag, t.ex. SPP där jag har en del av min tjänstepension!

Dessa är väldigt intresserade av att köpa CDO då det är riktigt bra avkastning jämfört med statsobligationer och eftersom alla obligationerna har bra rating så är ju risken låg, tills …

Fotbollen kommer att komma igång igen men med stor sannolikhet så kommer priset på fotbollsspelare att gå ner tillsammans med allt annat och detta kommet att skapa stora nerskrivningar i fotbollsbolagens balansräkningar och likviditetsproblem när man inte kan sälja spelar med vinst.

Den immateriella tillgången Coutinhos är inte värd 1,4 miljarder längre, om han går att sälja så är han ”bara” värd 700 miljoner och Barcelona behöver skriva ner värdet och stora delar av det egna kapitalet är borta. Vinsten borta och kassan är nästan slut. Kapitaltillskott är säkert nästan omöjligt i dagsläget, riskviljan är låg och enda sättet att undvika konkurs är att komma överens med långivarna/leverantörerna om skuldnedskrivning, Barcelona kommer bara att kunna betala tillbaka hälften och ingen ränta under närmsta året.

Finansbolaget klara inte av att tappa 500 miljoner så dessa måste föra vidare förlusten till sina långivare. Så CDO bolag 1 tappar 75 miljoner i tillgångar, mer än hela det egna kapitalet så SPP får skjuta till beloppet (så var avtalet med banken skrivit) och vinsten blir 0 det kommande året.

Och min pension blir lägre. 

Avslutningsvis två punkter:
  • Om du undrar vem som äger obligationerna med negativ ränta, kolla lite på dina pensionspengar, under rubriken räntebärande papper …
  • Ovan är kraftigt förenklat, SPP har säkert även valutasäkrat beloppen med valuta-swappar, förhoppningsvis även hedgat investeringen med CDS (credit default swaps) och troligtvis använt CDO som säkerhet i sina dagliga repor …