Varning! Inlägget innehåller FUD (Fear, uncertainty, and doubt) och dålig svenska.
OBS! Ekonomi och finansmarknaderna har varken en början eller slut, de transformerar bara.
Den 18 februari 2015 är en historisk dag, för första gången sedan grundandet 1668 så införde Riksbanken negativ ränta då räntan på inlåningen till dem sattes till -0,1%.
Sedan blev alla svenska marknadsräntor negativa, sist ut förra sommaren den svenska 10-åriga räntan som sedan dess pendlar kring och strax under 0%. För privatpersoner så har detta inneburit 0% ränta på sparkontot och höjda avgifter och vinnarna är de med lån.
Hur kan någon vettig människa betala för att låna ut sina pengar?
Eller omvänt, vad är logiken i att få betalt för att lån?
Idag finns det totalt ca 150.000.000.000.000 kr i skulder med negativ ränta, drygt 20.000 kr per person på hela jorden, helt galet.
Visst, det har funnits negativa realräntor, dvs (nominell) ränta minus inflation till och från i alla tider men negativa nominella räntor är något vi aldrig sett innan.
Och visst, det går säkert att förklara med någon ”dynamic stochastic general equilibrium”-modell som alla centralbanker använder att detta stimulerar ekonomin. Resultatet presenteras som vanligt med minst 2 decimaler. (Räntan är en viktig parameter i modellen, när räntan går ner så handlar vi mer enligt modellen. Modellerna innehåller inga parametrar för skuld med logiken att ”min skuld är din tillgång”, d.v.s. skuld har ingen påverkan på ekonomin, båda känns minst sagt märkligt.)
Men när ekonomer ska förklara för en normalt begåvad person att negativa räntor är bra för ekonomin så går det inte (som reportern på Aktuellt Nike Nylander sa för några veckor sedan ”detta är alldeles för svårt för mej”) och allt döljs i en dimridå med ett enda syfte – ”lita på mej, jag är expert”.
Men … det strider ju mot allt sunt förnuft!
Det kan inte vara bra!
Något är komplett fel!
Om det var bra, varför får jag inte betalt när jag t.ex. hyr en bil? Varför är det just bra för det mest centrala i ekonomin – pengar?
Och varför pratas det inte om att det skapas rekordmycket pengar, kanske rent av mest någonsin (killgissning, svårt att veta hur mycket Karl XII tryckte upp men då var guldpengar ”the thing” så jag tror inte det tricket fungerade då).
Eller andra sidan av pengaskapandet, att det finns rekordmycket skulder, jämnt fördelade mellan privatpersoner, företag och staten där många inte ens klarar av ett betala räntan även vid rekordlåga räntor.
Och loopen att staten lånar genom att ge ut obligationer som
sedan via bankerna hamnar hos Riksbanken som köpt dem med ny-trrrrryckta
pengar, hur kan någon tro att detta kan fungerar i längden? Då kan vi ju sluta
betala skatt, vi har varit lurade i hela våra liv, känns ju inte bättre.
Eller en företagsobligation i en holländska bank med 0% ränta utan återbetalningsdatum. Här fungerar ju inte girighet som förklaring och definitiv inte sunt förnuft heller, någon lånade alltså ut sina pengar till en (riskfylld) bank utan att få något betalt eller veta när pengarna kommer tillbaka …
Med det går säkert att hitta en ”expert” som myndigt i sin kostym (alltid en man) ”förklarar” att det är en ”sund investering för den långsiktiga investeraren”, alternativt ”det är tekniskt ganska komplicerat men enligt Basel III och MiFiDi II reglerna tillsammans med finansieringen genom TLTRO och repor och swapar så kommer den CLO som obligationen ingår i att bli en lönsam investering”. Sure …
Eller är obligationen ett ponzischema, sälja till nästa till ett högre pris, se till att inte sitta med svarte petter när det vänder.
Det är en komplett gåta att detta inte diskuteras mer och det behövs definitivt en Greta för ekonomi, de som prövar har sina rötter i ekonomi och finansmarknader och får aldrig något genomslag. En av anledningarna är väl att det precis som för klimatet inte är något positivt budskap och det är bara en person med unika egenskaper som med trovärdighet och engagemang kan ta upp skylten med ”Nu får det vara nog – nej till negativa räntor” och få med sig folk.
Eller är det detta som händer? Gula västarna, Black lives matter, Brexit, Trump, Orban, Beirut.
Mina förhoppning om att någon politiker kommer att ”ta tag i det” är låg, ingen vinner något val på att ”nu ska vi se till att det blir sämre” även om insikten med all säkerhet finns där.
Återgången till mer normala räntor kommer att komma, ingen vet när, i år eller om 20 år, och alla ekonomer vet att två utav de tre vägarna ut är riktigt smärtsamma: inflation och därmed högre räntor eller skuldavskrivning (t.ex. konkurser) som båda drar med sig arbetslöshet och omfördelning av tillgångar. Alla hoppas indirekt på någon stor uppfinning som gratis energi som ökar produktiviteten i samhället så att vi långsamt kan få det bättre samtidigt som vi återställer räntor och skulder till nivåer som historien visat är hållbara.
Ränta är på priset på pengar. Precis som det inte finns ett sätt att bestämma värdet på en aktie så finns det inte en modell för att bestämma vad ”rätt” ränta är men generellt sett så brukar man säga att den långa räntan på en statsobligation är ekonomisk utveckling + inflation + premie.
Så om vi tror på 2% BNP i Sverige de närmsta åren och att vi uppnår Riksbankens så hett efterlängtade inflation på 2% + 1% premie så borde den långa (>5 år) svenska räntan vara sisådär 5%.
Vad säger då 0%? Tja, det är ju antingen 0% tillväxt och -1% inflation med 1% riskpremie de närmsta 10 åren eller någon annan kombination av 1 och 0 …
Och såhär ser det ut för hela den utvecklade delen av världen utan undantag.
Visst, centralbankerna köper obligationer som de tror påverkar priset men stora delar av obligationerna runt om i världen handlas mellan två investerare till ett pris de kommer överens om så räntan är fortfarande det bästa sättet för oss att titta in i den ekonomiska framtiden.
De stora investerarna som är räntemarknaden; banker, försäkringsbolag och pensionsfonder ser en mycket mörk framtid. De betalar gärna -0,2% för att få äga en svensk 10-årig statsobligation i 10 år, de ser det som en säker och likvid investering, allt annat har sämre risk/avkastning i deras värld.
Nu är det ju som vanligt mer komplicerat i finansvärlden, t.ex. så använder de obligationerna som säkerheter i repor eller lånar ut dem för att öka på avkastningen men grunden i beslutet att investera i en obligation är bedömningen av framtiden ställt mot mer riskfyllda alternativ.
En annan vinkling på de negativa räntorna är att efterfrågan på säkra, likvida obligationer är stor. Detta känns ju väldigt märkligt men Riksgälden rapporterar glatt de inte har några problem med senaste upplåningen på 100 miljarder till negativ ränta de kommande 10 åren. Eller skapa EU-obligationer på €750 miljarder till 0% ränta, investerarna står på kö.
I centrum av allt detta finns bankerna och det är kanske här problemet finns?
Så länge som de oansvarigt fick låna ut nästa hur mycket pengar som helst så gick ekonomin bra, problemet var kanske att de inte kunde skilja på bra och dåliga investeringar utan bara fokuserad på sin vinst? Bra investeringar som i lån till det lilla lokala bolaget som skulle expander eller effektivisera och dålig som i att låna ut till hus nummer 4 till en privatkund.
2008 gick finansvärlden sönder, troligtvis så mycket att den inte går att laga. Att skapa ett annat ekonomiskt system kräver insikt, global samarbetsförmåga och villighet vilket inte finns, de styrande kan inte samarbeta och de förmögna behåller gärna status quo så länge som deras pengar inte riskeras.
2008 har fått bankerna att ändra sig, dels av tvång men till största delen frivilligt. Lägre risk och absolut inte några illikvida skulder eller tillgångar i balansräkningen så att man i nästa (nuvarande?) kris inte står i centrum och enkelt överlever. Ett lån till det lilla företaget med de stora idéerna platsar inte hos banken idag, det är riskfyllt och illikvid, ingen vill köpa lånet när bankerna behöver likviditet. Då är det bättre att köpa och låna ut statsobligationer även om vinsten är minimal.
De europeiska banker har dessutom inte städat efter förra krisen, balansräkningarna är fulla av dåliga och värdelösa lån, kryddat med statsobligationer från club med-länderna som de korsäger så att inget land kan lämna EU och Euron utan att banksystemet går omkull.
Och detta syns i deras aktiekurser, nedan STOXX® Europe 600Banks-indexet, all time low sedan 1987, exakt -0,01% avkastning de senaste 30 åren eller med andra ord ”avkastningsfri risk”.
En sista FUD, en bild från alltid superintressanta Lacy Hunt som jobbat med ekonomi och finans sedan 60-talet. Bilden nedan finns i hans senaste kvartalsbrev med data från Världsbanken, vi står mitt i den största globala ekonomiska krisen under de senaste 150 åren. En killgissning till – kan detta vara den största ekonomiska krisen sedan digerdöden? Inga andra händelser jag kommer på var globala. Bank of England har i alla fall konstaterat att nergången i den brittiska ekonomin är den största på i alla fall 300 år då deras data tog slut.
Vill ni ha mer ”doom and gloom” så är adj. professor Malinen, Helsingfors Universitet en bra fortsättning. Hans uppdaterade rapport från 2019 är ingen munter läsning: global massarbetslöshet och fattigdom, ekonomisk kollaps innan vi 2024 är igenom krisen. Jag tycker att man ska ha i bakhuvudet att en del ser en möjlighet till kändisskap genom att vara supernegativa, har dock ingen aning om Malinen är sådan.
Jag är helt övertygad om att vi som har ovan på vår radar kommer att klara oss bättre de närmsta åren än de som inte funderar eller bryr sig.
Det är svårt att försäkra sig mot de värsta scenarierna men det som historiskt alltid varit pengar - guld - och optionen på ett nytt system för pengar – Bitcoin - tror jag kommer att delvis hjälpa oss att bevara vår köpkraft i en eventuell, delvis ny, ekonomisk värld där det nya och gamla finns parallellt.
