Detta blir ett långt inlägg som leder fram till min syn på
dagens värderingar på aktie- och obligationsmarknaden.
Men för att göra en lång historia kort:
- aktiemarknaderna är extrem högt värderade vilket gör att jag för tillfället avstår aktier (med undantag för en del råvarurelaterat)
- obligationer är om möjligt ännu högre värderade men här tror jag att vi kommer att se ännu lägre räntor framöver. Dock med ett undantag, tyska långa räntor. Vi har position i amerikanska långa (20+ år) obligationer och en liten kort (blankade) position i tyska obligationer.
Innehåll i inlägget
- Vad är pengar och var kommer de ifrån?
- Centralbankernas pågående experiment
- En odyssé runt klotet
- Lyxfällan kommer till Världen?
- Guld & BitCoin
- Valutamarknaden
- Räntor och obligationsmarknaden
- Obligationer och kopplingen till räntor
- Räntekurvan
- Aktiemarknaden
- Metoder för att värdera ett bolag
- Dagens värderingar i ett historiskt perspektiv
- Slutkläm
Vad är pengar och var kommer de ifrån?
Sedlar och mynt är ju inget svårt att förstå var de kommer
ifrån: det är Riksbanken som ger ut dem och idag finns det ca 62 miljarder
kronor som cirkulerar, dvs ca 6.200 kr/person. Denna siffran har minskat med 50% på 10 år.
Men resten av pengarna, det vi har på banken, hur mycket
finns det och var kommer de ifrån?
Om vi börjar med hur mycket pengar det finns så finns det
flera definitioner av penningmängd:
- Mynt och sedlar kallas M0 i den ekonomiska världen
- M1 = M0 + pengar man omedelbart kan använda, typ konto på banken
- M3 = M1 + värdepapper och inlåning med villkor (t.ex. konto bundet i x år)
SCB sammanställer månadsvis penningmängden, se bilden.
Så just nu finns det 2.400.000.000.000 kronor (2.400 miljarder)
(M1) i ”elektroniska” pengar + sedlar vilket är 240,000 kr/person.
Ökningstakten är ca 8% per år.
Svaret på frågan var de kommer ifrån är enkelt men svårt att
förstå: bankerna skapar pengar. Vanliga banker skapar pengar när de ger ut lån
och penningmängden minskar när vi betalar tillbaka.
Jag hade läst detta ett antal gånger, varje gång tänkte jag att
jag måste missförstått. Men när jag tog mej tid att leta efter information,
t.ex. på Riksbankens hemsida och någon av de 1.000-tal texter om detta (googla
”Var kommer pengar ifrån”) började jag förstå. Filmerna på sidan
PositivaPengar var till stor hjälp.
En sammanfattning: när banken lånar ut pengar till dej så
skapas hos banken
- en tillgång i form av en lånet
- en skuld i form av insättning på ditt konto
vilket inte är mer än en transaktion för dem. Och
penningmängden M1 har då ökat med lånet då pengarna är tillgängliga på ditt
konto.
Så länge som du använder pengarna genom att betala/flytta
till andra kunder i samma bank så händer inget och det är enkelt för banken, de
bokar bara om det mellan kontona. Det är först när du vill flytta dem till
annan bank de måste ha dem tillgängliga men bara nettot av alla transaktioner
mellan bankerna den dagen, det som på bankspråk kallas ”clearing”. Detta sker
en gång om dagen och en klumpsumma flyttas och det är då banken måste ha
likviditet att klara det. Och nu börjar det bli lite krångligare. Normalt sker
detta med en tredje typ av pengar: riksbankens skuldcertifikat, ”pengar” som
bara kan användas mellan banker. Skulle inte dessa räcka så får bankerna låna
upp ”vanliga” pengar.
För att begränsa bankernas utlåning finns ett omfattande
regelverk som bygger på det som kallas Basel 3 vilket är ett internationellt
regelverk. Extremt förenklat så säger det att det att bankens egna kapital ska
vara 15% av skulden. Man kan ju då lätt tro att de måste ha 150 kr eget kapital
för varje 1000-lapp de lånar ut men så är det inte. Eftersom risken i varje lån
är olika, t.ex. bedöms risken för ett svenskt bostadslån vara mycket låg, får
banken sätta olika riskvikter på samtliga lån och det är mot detta
riskjusterade lån man mäter eget kapital mot. Tittar man på bankernas
balansräkningar så motsvara det egna kapitalet idag ca 5% av lånet.
Jag återkommer nog senare med mer tankar kring bankerna, det
finns mycket att förstå och fundera kring dessa. Även om Sveriges banker ser
friska ut idag så krävs det inte mycket för att det ska uppstå en ny bankkris,
precis som 1994 och 2008. Ökande kreditförluster eller minskningar i värde av
andra tillgångar äter kvickt upp det egna kapitalet och då får staten rycka in
och rädda dem.
Och glöm inte att pengarna på banken inte är dina, det är bankens!
De har en skuld till dej och den har samma prioritet som alla andra skulder. Så
länga staten vill eller kan, är detta ett inget problem då de garanterat
insättningar upp till 1 miljon men det finns flera exempel i omvärlden där dessa
regler ändrats när kriser slår till.
Centralbankernas pågående experiment
Rubriken är kanske lite provocerande men har sitt ursprung
från Ben Bernanke, ordförande för amerikanska centralbanken Federal Reserv
2006-2014. Vi är mitt uppe i något oprövat men som enligt ekonomisk teori borde
fungera.
September 2008 var epicentrum för den senaste finansiella
krisen då den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers gick i konkurs och
världens finansiella system var timmar ifrån en total härdsmälta då ingen
litade på någon i finansvärlden. Effekterna slog mot den verkliga ekonomin och
världens centralbanker började försöka ”kickstarta” ekonomin igen.
Centralbankernas främsta verktyg är räntan och det ser lite
olika ut i olika länder vad de kan styra med den. I Sverige finns regler för
hur mycket pengar bankerna ska ha varje natt, mellanskillnaden måste lånas/lånas
ut till Riksbanken till en ränta de sätter, den s.k. reporäntan. Genom att ha
räntan låg så är det bättre för bankerna att ha så lite extra likviditet som
möjligt och lånar då hellre ut dem och på det sättet stimulera ekonomin.
Ett av Riksbankens uppdrag är att säkerställa prisstabilitet
– ” vilket innebär att inflationen ska vara låg och stabil” - från deras
hemsida. Målet är en inflation på 2%, bilden nedan visar senaste årens
inflation.
2009 var inflationen negativ, dvs priserna på varor sjönk
över tiden. Den ekonomiska teorin säger då att folk kommer att vänta att handla
då man tror det blir billigare framöver som i sin tur leder till lägre
efterfråga och lägre priser i en nedåtgående spiral.
Riksbanken började då att sänka sin ränta för att stimulera
ekonomin och i februari 2015 satte de räntan till -0,1% dvs bankerna fick
betala för att de lånade ut pengar till Riksbanken. Idag är räntan -0,5%. Min
gissning är att detta kommer att behandlas i historieböckerna under samma
rubrik som tulpanhysterin i Holland på 1600-talet, aktiehandeln i franska
Mississippikompaniet 1717, dot.com bubblan m.fl. helt oförståeliga ekonomiska
händelser.
Sverige, Danmark, Schweiz, EU och Japan är de länderna i
världen som provar negativa räntor medan resten av världens i-länder har ca
0,1%-1%.
Centralbankernas låga räntor har naturligtvis påverkat
marknadsräntorna, se räntan på den 10-åriga svenska statsobligation nedan.
Men oops! -0,7%. Så när Riksgälden ger ut en ny 2-årig
statsobligation så får de som köper den betala 0,7% varje år för att få ha den.
Vem köper då dessa obligationerna? Utan att veta skulle jag
gissa:
- Fonder som måste äga en viss del statsobligationer
- Spekulanter som hoppas räntan ska sjunka mer och sedan sälja vidare (när räntan går ner ökar värdet på obligationen, se nedan).
- Smarta finansiella ”ingenjörer” som skapar s.k. ”carry trades” som bygger på ränte- och valutadifferentialer mellan länder (fråga helst inte mer …)
Men eftersom räntesänkningar inte har fått fart på
inflationen och ekonomin i världen (Sverige undantaget vad gäller ekonomisk
tillväxt) togs nästa verktyg fram: Riksbanken köper statsobligationer från
bankerna och andra placerare för att på det sättet öka likviditeten i Sverige
och hoppas på att dessa pengarna ska användas till investeringar och konsumtion.
Totalt har de köpt statsobligationer för knappt 300 miljarder kr och fortsätter
att köpa för ca 45 miljarder i år. Pengarna för att göra dessa köp är inga
problem, en knapptryckning i deras system fixar det. I dagsläget äger Riksbanken ca 30% av
obligationerna som Riksgälden gett ut.
Och om detta inte fungerar? Nästa oprövade verktyg är helikopterpengar:
skap nya pengar och dela ut dem. En idé av ekonomen Milton Freedman som
hittills bara diskuterats men Ben B (som är rådgivare till Bank of Japan) är
sugen på att prova i Japan för att finansiera ännu mer infrastruktur (de har
redan provat 26 gånger sedan början av 90-talet att göra satsningar på
infrastruktur får att få fart på ekonomin utan resultat).
Först en bild över de största centralbankerna
balansräkningar och sedan en liten odyssé runt världen.
PBOC (Kina), Fed (USA), ECB (EU), BOJ (Japan), SHB (Schweiz)
BOE (Storbritannien), BoC (Kanada), CBC (Taiwan) och Riksbanken har alltså
sedan 2008 tryckt upp 11.000 miljarder dollar som de köpt obligationer m.m. för.
USA
Feds fund rate har legat på 0,25% i flera år men har under
senaste året börjat ”normaliseras” och räntan är idag 1,25% (snittet över tid
är ca 4%). Fed genomförde tre program för köp av obligationer, benämnda QE, Quantitative
easing, under 2009-2013 på sammanlagt ca 6.000 miljarder dollar.
Japan
Utöver negativ ränta och ägare till 35% av Japans
statsobligationer så tillhör Bank of Japan (BoJ) en av de 10 största
aktieägarna i Japan. Så de har tagit nästa steg, skapar nya pengar som de köper
aktier för. Sedan januari i år provar man även att styra räntan på den 10 åriga
obligationen till 0%, när räntan är på väg upp köper man och ner så säljer man
obligationer. Nästa steg blir helikopterpengar!
Schweiz
Precis som japanerna köper SNB (Schweiz centralbank) aktier
med nya pengar, dock med ett litet annat syfte. De vill ha ner växelkursen så
de tar de nya pengarna, växlar till USD och köper Apple (4% av deras aktier),
Microsoft, Exxon m.fl.
Under 2016 lyckades man få negativ ränta på en ny 50-årig
obligation. Tar en liten stund att förstå detta men någon har alltså lovat att
i varje år i 50 år betala in pengar till SNB för de lånat dem pengar.
EU
Negativ ränta och obligationsköp som pågår.
ECB köper även företagsobligationer vilket fick en ”rolig”
effekt förra året. Några ”investerare” köpte företagsobligationer till negativ
ränta … Skulle gissa att det blev tårta på ekonomiavdelningarna på de
företagen, istället för att betala ränta så får de pengar för att de lånar.
Finns ett fantastiskt klipp på Youtube när en dansk banktjänsteman håller på
att explodera av ilska när han berättar om detta, ska se om jag hittar det.
Dags för Lyxfällan att rycka ut?
Bilden nedan visar total skuld i världen i förhållandet till
BNP, idag ca 350%. (BNP=Bruttonationalprodukt, summan av alla varor och
tjänster i ett land under ett år)
Tittar man noga kan man se att världens skulder tog fart
efter 1970. Mellan 1945 och 1971 var stora delar av världens valutor knutna
till guldet genom den s.k. Bretton Woods överenskommelsen. Växelkurserna var
fasta mot USD och USD kunde alltid växlas mot guld. När knytningen mot guld försvann och
växelkurserna fick styras av marknaden kunde bankerna börja låna ut mer.
Fördelningen av skulden mellan i-länder skiljer inte
särskilt mycket men fördelningen mellan allmän (stat, kommun), företag och
privat skiljer sig åt. Sverige ligger i topp vad gäller privata skulder medan
vi har låg statsskuld, Japan omvänt och USA har fördelat sin jämt på de tre
delarna.
Två frågor/reflektioner:
- Ökningen av skuld är parabolisk sedan 1971. Hur högt kan vi nå innan det blir stora problem?
- Kommer vi klara av att betala tillbaka skulden?
Svaret på 2 kan vi nog vara överens om att det är nej, det
går inte att betala tillbaka. BNP per person i Sverige är ca 435.000 kr vilket innebär
att varje persons skuld är ca 1,6 miljoner. Så en familj med 4 personer har
alltså en skuld på 6,4 miljoner. Jag skulle gissa att vi har fullt upp med att
klara räntebetalningarna, vid 2% ränta ca 10.000 kr/månad, vilket motsvara ca 16%
av inkomsten för familjen Svensson. (Inte helt rätt att räkna såhär men
fungerar som illustration).
Om vi inte anser det troligt att vi kan betala tillbaka
skulden finns två alternativ kvar: inflation så skulden blir relativt sett
lägre eller ställa in betalningen av den. Det senare alternativet känns
ärligare men är såklart en ”stökig” väg med enorma omfördelningar av våra
tillgångar, från de med finansiella tillgångar (aktier, obligationer) till de
med reella (som fastigheter, mark, råvaror, etc).
Första frågan går inte att svara på men någonstans tar det
roliga slut, om det är 5 eller 20 år bort vet ingen.
Guld och BitCoin
Guldet delar upp ekonomer och investerare i två grupper: de
som tycker det är en ”Pet rock”, oanvändbar och helt utan värde till de som
anser att guld är en ”Store of value” dvs. behåller sitt värde över tiden.
Guld har några unika egenskaper som gjorde att det började
användas för ca 3.000 år sedan istället för snäckor m.m. för att hålla ordning
på skulder mellan personer:
- Begränsat utbud. All världens guld ryms i en kub på 20*20*20 meter
- Beständigt. Förändras inte över tid på något sätt
- Delbart. Går att ta 10 g guld och enkelt dela upp på två 5 g-bitar
Som vi såg ovan så uppfyller inte dagens pengar första och
andra punkten, begränsat utbud och beständig (värdet minskar genom inflation). Guld
har ytterligare en egenskap, det finns ingen motpartsrisk om du äger guld
jämfört med pengar på bank.
Alla världens centralbanker äger guld, Riksbanken har 125,7
ton till ett värde av ca 42 miljarder kronor. Men flera av centralbankerna har
en tudelad inställning till guld; USA, UK, EU/ECB har sagt att guld spelat ut
sin roll. På andra sidan finns Kina, Ryssland och Indien som varje år köper
stora mängder.
Vem har då rätt? Min gissning är att vi får svaret vid nästa
ekonomiska kris.
Vi har sedan något år tagit position i två ETFer (fonder),
GLD som följer guldpriset och SLV som följer silverpriser (silver är nästa som
guld men finns i mycket större mängd). Vi äger även aktier i
guldutvinningsföretag.
Det som gör BitCoin så spännande är att de har samma
egenskaper som guld, förutom den långa historien. Därför kallas ofta BitCoin
för ”digitalt guld” men som jag skrev om tidigare, det återstår att se om det
blir så.
Valutamarknaden
Ett av syftena när Riksbanken sänker räntan är att försvaga
kronan. När investerare med svenska kronor kan få högre ränta i t.ex. USA så
växlar de sina kronor till USD så utbudet av svenska kronor blir större vilket
pressar ner priset på kronor. Det finns såklart många fler parametrar som styr
växelkurser som handelsbalansen (skillnaden mellan import och export),
budgetunderskott m.m.
En svag krona gynnar den delen av ekonomin som exporterar
och får betalt i USD medan importen blir dyrare. Detta har drivit upp
förväntningarna på ökande vinster för svenska bolag med stor export (SKF, Atlas
Copco, Volvo, m.fl.).
USD ökade kraftigt i pris under 2014 för att göra en sista
topp efter valet i USA i november 2016. USD är idag ner ca 9% sedan toppen.
Eftersom vi investerar en hel del i USD (olja, guld, silver,
uran, BitCoin) är detta en viktig faktor för utvecklingen av portföljen. Jag
tycker valutaförändringar är mycket svåra att förstå och ännu svårare att göra
någon typ av prognos för. Det går såklart att valutasäkra positionerna genom
att köpa t.ex. certifikat som neutraliserar valutarisken men jag har valt att
inte göra det.
Obligationer och räntor
En obligation är i grunden ett skuldebrev på ett lån som det
betalas ut ränta på. Det finns många som ställer ut obligationer: staten, kommuner,
företag, låneinstitut och banker. När någon köpt en obligation (lånat ut pengar)
kan man i många fall sälja den vidare som alternativ till att behålla den tills
pengarna återbetalas.
Riksgälden är den myndighet som ansvarar för statens
upplåning och Riksgälden lånar regelbundet (veckovis). Obligationerna de ger ut
har olika löptider, från 1 månad till 20 år.
Försäljningen av nya obligationer sker via auktion. Intresserade
banker, fonder m.m. som har anmält sitt intresse får ett meddelande om att ”om
vecka mellan 10.45 till 11.00 säljer vi en 2-årig statsobligation”. Under dessa
15 min lägger sedan intressenterna sina bud på vilken ränta de vill ha och de
med lägst ränta får köpa obligationen.
På andrahandsmarknaden prissätts sedan obligationen utifrån
vad aktuell marknadsränta är och hur lång löptid obligationen har. Så en
obligation på 1 miljon med 5% säljs till för ett högre belopp än 1 miljon om
marknadsräntan idag är 0,5%. Värdet beräknas genom att man diskonterar framtida
ränteutbetalningarna till ett nuvärde med aktuell ränta. Så om marknadsräntorna
går ner stiger värdet på befintliga obligationer och omvänt.
Tittar man då på den 10-åriga räntan så ser man att värdet
på obligationer (invertera räntan ovan) har stigit i alla fall sedan mitten av
80-talet. Med stor sannolikhet har man kunnat få ungefär samma avkastning på
obligationer som aktier under denna tiden men med betydligt lägre risk.
Sammanställer man aktuell ränta för de olika löptiderna får
man det som kallas räntekurvan.
Så alla svenska statsobligationer med löptid 1 månad till 5
år ger negativ avkastning. En gång till men med andra ord: köper du idag en
svensk 5-åring obligation så får du betala -0,01% av beloppet istället får att
få avkastning.
Ca 25% av världens statsobligationer har negativ avkastning,
totalt ca 10.000 miljarder USD, dvs är extremt högt värderade. Eftersom obligationsmarknaden
är ca 3 gånger större än aktiemarknaden kommer det att få väldigt stora konsekvenser
när (inte om) marknadsräntorna börja normaliseras.
Vad styr då marknadsränta? Förenklat brukar man säga att de
korta räntorna styrs av centralbankerna medan de längre av förväntningar på inflation
och tillväxt, förväntar sig marknaden 2% inflation och 2% tillväxt så är den
långa räntan ca 4%. Så förväntningarna på inflation och/eller tillväxt är
mycket låg för tillfället.
Förändringar i räntekurvan, främst den amerikanska, följs
med stort intresse. Kurvan kan ha tre former: normal, rak eller inverterad.
Normal innebär att ränta är låg i början och med högre räntor ju längre
obligationerna är. Historiskt har en inverterad kurva (högre ränta för korta obligationer
än långa) visat att marknaden tror en lågkonjunktur närmar sig.
Obligationsmarknaden skakade till lite i mitten av juni efter
en presskonferens med centralbankcheferna. Några ord som Mario ”what ever it
takes” Draghi, ECBs ordförande sa tolkades som om de såg ett slut på lågränteperioden.
Räntorna gick omedelbart upp, dvs obligationerna tappade värde, runt om i
världen. Efter några timmar kom ett förtydligande att marknaden måste missförstått
honom och det lugnade ner sig något.
Trots den höga värderingen har vi köpt ETFer kopplade till obligationer:
- TLT – som investerar i 20+ år långa amerikanska obligationer, dvs den bortre delen av räntekurvan. Efter Trumps seger i höstas var förväntningarna att han genom bl.a. infrastrukturinvesteringar skulle få igång inflationen och ekonomin men efter 7 månader har inget hänt. De senaste månaderna har inflationen och tillväxten visat på motsatsen, en lågkonjunktur kan vara på väg med ännu lägre räntor. Hittills har det inte varit någon bra investering, TLT har i och för sig ökat med ca 5% i värde men USD har minskat med 7%.
- I Tyskland är det tvärt om. Tysk ekonomi går bra och inflationen är på väg tillbaka. Här har vi köpt en ETF (Commerzbank Bund-Future Short) som är kort tyska långa obligationer, dvs. de har lånat obligationer som de sålt och som de kommer att köpa tillbaka till förhoppningsvis ett lägre pris. Lite ökat värde på ETF men något försämrad kurs så +/-0 hittills.
Aktiemarknaden
Ett företag är värt ”summan av alla framtida fria
kassaflöden diskonterat till ett nuvärde”.
Fritt kassaflöde är det överskott av pengar som är tillgängligt
för bolaget att antingen använda för utdelning, betala av skulder eller
investera i verksamheten. Diskontering innebär att man beräknar vad framtida
pengar är värda idag med en viss ränta (lite omvänt till ”hade jag haft dem
idag kunde jag fått ränta så hade jag haft mer i framtiden”).
Att göra denna beräkningen är inte svårt matematiskt, det svåra
är vilken input man ska använda: vad tror jag om försäljningen, kostnaderna
etc. Och vilken ränta ska jag använda?
Som komplement till ovan så finns mängder av nyckeltal som
man kan jämföra med hur det sett ut historiskt för företaget eller gentemot andra
bolag: aktiepriset/vinsten (PE) (historiska vinster eller prognosticerade
framtida vinster), aktiepriset/försäljning, aktiepriset/tillgångar i bolaget
osv, osv.
Med i stort sett vilket mått man än väljer så har vi
historiskt höga värderingar. Nedan ett exempel från USA, svenska uppgifter är
svårare att hitta men även dessa är mycket höga. Bilden visar S&P500 Shiller
PE, dvs dagens aktiekurs i förhållande till tio år snittvinster. Vi ligger på
exakt samma nivå som Black Tuesday 1929 och överträffas bara av dot.com
hysterin. I princip alla andra nyckeltal visar samma, aktier har nästan aldrig
varit dyrare.
Tittar man på vinsterna i förhållande till aktiekursen så
ser det ut såhär för S&P500. Vinsterna ökar något men inte på något sätt
för att motivera aktiekurserna.
Finns såklart många förklaringar till de höga aktiekurserna men den
dominerade är att
- med extremt låg ränta så kan man värdera bolagen högre (diskonteringen ovan eller utdelning/aktiepris ställt mot riskfri ränta)
- bolagens vinster kommer att öka kraftigt de närmsta åren
En annan förklaring, mindre spridd och beskriven i affärspressen,
är att det finns extremt mycket pengar tillgängligt att låna till låga räntor och
att dessa pengarna söker sig till aktier och obligationer. Den röda linjen i
bilden nedan visar Feds balansräkningen och ökningen av denna under QE
(obligationsköp för att öka likviditeten i den amerikanska ekonomin) och
S&P500 aktieindex, en ”perfect match”.
Kapitalmarknaderna är globala så även om Fed inte stimulerar
för tillfället så gör ECB, BOJ, PBOC, SNB, BOC, Riksbanken m.fl. det vilket gör
att pengarna troligtvis går till obligationer och aktier runt om i världen som
ökar priserna.
Slutkläm
Obligations- och aktiemarknaden är ”tailored for perfection”
dvs ska detta sluta på ett bra sätt får inget gå fel.
Den ekonomiska tillväxten måste ta rejäl fart i hela världen
med kraftigt ökande bolagsvinster samtidigt som inflationen är exakt 2%. Då kan
bolagen ”växa” in i sina värderingar, aktiekurserna måste naturligtvis sluta
öka för att få mer normala PE-tal. För obligationsmarknaden måste räntan
normaliseras i ”mikro-steg” under en mycket lång tid.
Inflationen visar tecken på att komma men många tvivlar. När
man tittar närmre på inflationen så är uppticken de senaste månaderna kopplad
till högre oljepriser under året och det finns bara små tecken på
löneinflation.
Vad gäller den ekonomiska tillväxten så är den splittrad:
- USA kan redan ha toppat på ca 2% BNP-tillväxt, mycket under snittet för de senaste 50 åren
- Sverige passerade toppen 2016, BNP är på väg ner
- EU ligger på knappt 2% tillväxt men med stora skillnader mellan länderna. Ingen ”superkonjunktur” i sikte
- Japan har sedan 90-talet haft låg tillväxt, inga åtgärder biter på ekonomin och framtiden ser fortsatt grå ut
- Kinas tillväxt är hög, ca 6,5% men med negativ trend
- Indien, Brasilien, Ryssland m.fl. är inte tillräckligt stora för att påverka världsekonomin
Om ”best case” är att aktier står stilla i pris och
obligationer minskar i värde över en längre period så finns det flera ”worst
case”, hela skalan från att vi blir som Japan (många år med låg ränta och låg
tillväxt) till en återgång till normala räntor och värderingar av aktier och obligationer
på ett smärtsamt sätt.
Ingen vet hur detta experiment ska sluta! Många uttalar sig,
vissa alarmistiskt, andra positivt men de har en sak gemensamt – de vet inte,
de gissar.
Många som har en åsikt har det för att de ”måste”,
centralbankschefer för de tror på detta alternativt inte vill säga att de har
fel, bank VD för de tjänar stora pengar på dagens system, sparekonomer på
Avanza för de tjänar mest pengar i uppgång, samma med Dagens Industri med fler
klick på ”Allt ska upp”.
Min gissning är att det är en liten chans (<10%) att ”best
case” händer. Om det inte hänt på 9 år, varför skulle det hända nu? Visst finns
det data-blippar som visar på positiv utveckling men minst lika många på att
det inte händer.
För ”worst case” tror jag nedan har störst sannolikhet
(65%?):
- Aktier och obligationer ökar en tid till (ett år?)
- Aktier eller obligationer skakar till, det sker en flykt från det ena till det andra t.ex. ökar räntan flyr pengarna från obligationer till aktier, främst amerikanska. Aktievärderingarna blir ännu högre. Eller tvärt om, aktier ner och obligationer upp. Trigger till detta kan var mycket:
- stora kreditförluster. Stater, företag eller privatpersoner kan inte betala
- lågkonjunktur i USA
- devalvering i Kina
- ”risk off” för vissa aktier (t.ex. FANG (Facebook, Amazon, Netflix, Google) eller Tesla)
- inflation tar fart utan tillväxt
- skuldtaket i USAs budget
- …..
- Centralbankerna tar då till ännu mer av samma (negativa räntor, QE och äntligen helikopterpengar till alla!) Om inte detta räcker så rycker IMF (Internationella valuta fonden) ut med sina okända pengar, SDR, och försöker få fart på ekonomin
- Inflationen tar fart. Förr eller senare kommer den att öka och kommer då att bli svårstoppad. Finns många historiska exempel t.ex. Tyskland på 20-talet där man tryckte upp stora mängder pengar i flera omgångar utan att inflationen kom för att sedan skena. Inflationen tvingar centralbankerna att höja räntan och en smärtsam återgång till normala värderingar
Som andra mindre troliga alternativ är att vi blir som
Japan, en ”grå” längre period. Japan har vissa unika förutsättningar (låg
utlandsskuld, högt privat sparande, handelsöverskott) som gör detta scenarie
mindre troligt för västvärlden.
Är mycket intressanta tider med stora risker men även ”once
in a life time” möjligheter!
Investera försiktigt och "Over and out" för denna gången.
