Del 1 av 3 - ”Vanliga pengar” – svårare att förstå än Bitcoin

Beskrivningen av hur nya Bitcoin skapas är enkel: var 10:e minut skapas 6,25 nya Bitcoin och var fjärde år så halveras antalet så dagens 18,4 miljoner kan aldrig bli mer än 21 miljoner. 

Motsvarande beskrivning om ”vanliga pengar” är på gränsen till omöjlig att göra, dels finns där en ”tekniska” nivå som man som lekman har mycket svårt att sätta sig in i, dels en definitionsnivå om ”vad är pengar” som saknar ett entydigt svar och en massa följdfrågor kring hur hänger alla valutor ihop och varför ändras värdet, skulder, räntor och varför ska ekonomin bli bra om bara inflationen kommer osv.

Dessutom så verkar det som om den allmänna bilden av centralbanker och deras påverkan på penningmängden inte är korrekt, eller så har jag bara fått hybris när jag tror att jag förstått mer än Keynes och Fridman om pengar och ekonomi …

Att jag lägger förhållandevis mycket tid på att förstå och fundera kring detta tror jag har flera anledningar:

• är rätt säker på att det är en ”edge” i mitt investerande, fattar man detta så är det enklare att ha en åsikt om utvecklingen av de viktigaste grunderna i investering - pengar & ekonomi
• riktigt intressant att förstå och jag tvingas att anstränga hjärnan 😊
• tillsammans med miljöfrågorna är utvecklingen av penningsystemet det viktigaste som händer i världen, tyvärr hittills utan någon Greta som skapat intresset hos de som påverkas mest dvs vanligt folk, vi som har det på radarn kommer att klara oss bättre

Jag börjar med slutsatsen, det centralbankerna skapar, till exempel Riksbanken, är inte ”vanliga” pengar och effekten av deras ”penga-trrrryckande” på penningmängden och i slutändan inflationen är små! Även effekten på ekonomin och långa räntor är tveksamt.

Källorna till nedan är främst tre: Riksbankens hemsida och årsredovisning (rekomenderas), Jeff Snider, Alhambra Investments och Lacy Hunt, Hossington Capital. Men var försiktiga när ni läser, detta är riktigt svårt så jag har säkert missförstått en del, gissat fel på annat och presenterat en del åsikter som fakta men om inte annat så fungerar detta nog som en lektion i att det är svårt och komplicerat.

Olika typer av kronor

Det finns tre typer av pengar i Sverige och i alla världens länder:

• Kontanter
• ”Vanliga elektroniska pengar” som finns på våra bankkonton
• Riksbankspengar

Kontanter

Kontanterna ges ut av Riksbanken och idag finns det totalt 63,5 miljarder i omlopp fördelat på 60 miljarder i sedlar och resterande i mynt. Utslaget per person i Sverige så motsvarar detta 6.350 kr per person.

5 miljarder av sedlarna som finns är ogiltiga, de byttes aldrig in när vi bytte till nya säkrare sedlar för något år sedan (eller var det för att de med oskattade/stulna kontanter skulle bli oanvändbara?).

I Riksbankens årsredovisning så redovisas kontanterna som en skuld, d.v.s. har man en sedel i plånboken så man en fordran på Riksbanken.

"Vanliga elektroniska pengar"

Vanliga elektroniska pengar skapas av banker när de ger ut ett lån.

Enklast sättet att förstå detta är att tänka i termer av en balansräkning för en bank, när de beviljat ett lån så får banken en tillgång då de har en fordran mot dej samtidigt som de ändrar beloppet på ditt bankkonto som är en skuld för banken. 

För i stort sett alla lån som en bank beviljar så kräver de att det finns en säkerhet för lånet; ett hus, en bil, en fabriksbyggnad, maskin för tillverkning etc. och värdet för säkerheten måste överstiga lånet med en säkerhetsmarginal. Så snacket om att pengar bara skapas ur tomma intet är ju både rätt och fel, det finns ju något med värde som backar upp de nya pengarna.

Just detta med säkerheter har minst två viktiga aspekter

• Fastigheter och mark är den vanligaste säkerheten och ha ordning och reda på vem som äger vad är nyckeln till ekonomisk tillväxt. Nu är det ju inte så många som tänker på att våra lagar och Lantmäteriverket är nyckeln i vårt ekonomiska system men motsatsen blir tydlig i länder där det saknas entydiga och erkända ägarregister eller där lagarna gör att ägande är osäkert. I dessa länder så fungerar bankerna sämre, det är svårt att få lån och på det sättet skapa dynamik i ekonomin
• Om värdet på säkerheterna börjar sjunka så är risken stor att bankerna får problem. Tanken är ju att om en låntagare inte kan betala ränta och amortering så kan banken ta in säkerheten och sälja den och få tillbaka pengarna de lånat ut. Om värdet på säkerheten är lägre än lånet så minskar bankens egna kapital och vid tillräckligt stora låneförluster så måste fodrings- och aktie ägare skjuta till mer pengar för att undvika konkurs. Och du är en av fordringsägarna genom ditt konto men du behöver inte betala in, de ”bara” reduceras din fordran.

Tricket för banken är att se till att ha en tillräckligt stor kassa när du börjar använda ditt lån och din betalning sker till en kund i en annan bank. Med exemplet ovan och om du ska betala en kund i Bank B så behöver vår exempelbank ”ordna” likviditet, t.ex. genom att låna från Bank C med lånet till dej som säkerhet.

Bankers balansräkningar blir snabbt komplicerade och man ser enkelt kopplingen mellan bankerna vilket gör att får en bank problem så sprider det sig snabbt.

Nyckeln i att se till att bankerna inte skapa för mycket lån kokar ner till två lagar: hur mycket eget kapital de behöver i förhållande till sina övriga skulder och hur mycket likviditet de behöver ha i förhållande till sina tillgångar. Regelverken är extremt komplicerade och det finns både statliga, EU och globala regler som ska följas. Ord som riskvikter, kontracykliska kapitalbuffertar, kärnprimärkapitalrelation, CRR och CRD 4 kan få vem som helst att somna …

Som jag skrivit om några gånger innan så lånar du 100 kr av Handelsbanken så är 5 kr eget kapital och resterande 95 kr pengar de lånat in, antingen från sparkonton eller lån från andra banker. Krävs inte många lån som inte betalas tillbaka förrän kapitalet försvunnit. Och angående likviditeten så har det skrivits många rapporter från Riksbanken att svenska bankers upplåning sker med lån på extremt kort löptider (billigaste lånen) och ”försvinner” likviditeten i bankvärlden så blir det snabbt problem. Det finns en anledning till att ordet Risk är väldigt vanligt i Handelsbankens årsredovisning.

Riksbankspengar

Den tredje typen av pengar i Sverige är helt okända för de flesta och saknar ett eget namn, Riksbanken själva kallar dem Riksbankspengar. 

Användningsområdet är mycket begränsat, dessa pengar kan bara användas av bankerna när de ska betala varandra eller affärer mellan banker och Riksbanken. Om man förenklar verkligheten väldigt mycket (för mycket?) så finns det även en variant av Riksbankspengar som heter Riksbankscertifikat som fungerar på ungefär samma sätt som beskrivs nedan.

Ett av Riksbankens uppdrag är att hantera betalningar mellan banker och detta sker genom betalningssystemet RIX. Idag har 34 banker konto i RIX: Swedbank, Nordea, Citibank, BNP Paribas, Klarna och JAK (Jord, Arbete, Kapital) Medlemsbank är några exempel på svenska och utländska banker som tillsammans med Riksbanken och Riksgälden (sköter statens upplåning) är anslutna. 

Arbetsgången är att ett par gånger varje bankdag så sammanställer till exempel Swedbank betalningarna som deras kunder gjort till kunder i Nordea och det totala beloppet flyttas mellan bankernas konto i RIX. Såklart är där en annan massa arbete som görs i det som kallas clearing där det säkerställs att beloppen finns på avsändarens konto och att pengarna når fram men själva flyttande av pengar görs mellan bankernas konton i RIX i Riksbankspengar.

För att kunna överföra Riksbankspengar så måste Swedbank ju ha ett saldo på kontot och man kan säga att Swedbank ”köper” Riksbankspengar av Riksbanken och betalar med värdepapper. Riksbanken har en lista med godkända värdepapper och här finns mest obligationer utgivna av staten och kommuner eller andra värdepapper som staten garanterar, dock så kan bankerna inte sätta in ”vanliga elektroniska pengar”.

Saknar banken pengar på kontot så lånar Riksbanken ut till den berömda styrräntan eller reporäntan (0% idag) + 0,75% och har man kvar pengar över natten så får man ”ränta”, repo minus 0,1%. Japp, bankerna får betala för att ha pengarna hos Riksbanken med tanken att de då hellre lånar ut dem till företag och privatpersoner istället. 

Ett annat uppdrag Riksbanken har är att skapa prisstabilitet och detta har de tolkat som att vi ska ha 2% inflation. För att styra ekonomin (om det går …) så har de i princip två verktyg till sitt förfogande, ändra styrräntan och köpa/sälja obligationer och på det sättet påverka marknadsräntorna. 

Utifrån perspektivet Riksbankspengar så är det köp (& teoretiskt sälj) av obligationer som är den intressanta delen. För att få ner marknadsräntorna som har sin bas i räntan i statsobligationer så köper Riksbanken statsobligationer, d.v.s. de minskar utbudet för alla andra och det ökar priset på obligationen och räntan går då ner (läs här om du glömt hur det hänger ihop). Riksbanken köper obligationerna av bankerna och betalar med Riksbankspengar (eller Riksbankscertifikat för att vara korrekt) som sedan bankerna kan använda för att betala varandra. 

Skapandet av Riksbankspengarna för att betala för obligationerna sker på samma sätt som när en bank skapar ett lån men med andra benämningar på balansposterna, tillgången blir ju obligationen de köpt (Värdepapper nedan) och skulden blir Riksbankspengar (certifikat) på kontot knutet till banken de köpt obligationen av (Penningpolitiska transaktioner).

Som en del i bekämpningen av de ekonomiska effekterna av korona-epidemin så skapade Riksbanken två program där bankerna kan låna 500 miljarder i Riksbankspengar eller dollar i amerikanska centralbankspengar, skrev några rader om det för några veckor sedan.

Riksbankspengarna syns i bankernas balansräkningar som en tillgång, för Handelsbanken längst upp som den mest likvida tillgången under rubriken ”Kassa och tillgodohavanden hos centralbanker”, totalt 10% av balansomslutningen men utan uppdelning mellan ”vanliga pengar” och Riksbankspengar.

Kommentar och funderingar

Det är den sista typen av pengar som är superintressant, i princip allt som Riksbanken och övriga centralbanker skapar är pengar som har ett begränsat användnings-område, de kan bara användas mellan banker som är knutna till Riksbanken.

Omvandlingen av Riksbankspengar till ”vanliga” pengar sker genom bankerna, inte med automatik utan när där finns två parter som vinner på affären: banken som vill låna ut pengar och en kund som vill låna. För banken gäller som vanligt alla regler samt risk- och affärsanalys innan de omvandlar Riksbankspengarna till ett vanligt lån.

Det har varit mycket press på bankerna sedan finanskrisen 2008-2010. Nya lagar och regler för att öka motståndskraften vid nedgångar i ekonomin vilket gjort att bankernas ökning av utlåningen varit låg, återigen Handelsbanken vars balansomslutning ökat med i snitt 3,0% per år sedan 2008 och Swedbank 2,3% de senaste 5 åren.

Jag är helt övertygad om att bankernas riskvilja är ännu lägre för tillfället, det är ju i princip helt omöjligt att bedöma framtiden. Redan innan koronan så var Sveriges och världens ekonomi på väg ner, man kan ta vilken relevant uppföljning som helst så såg den ut som det svenska inköpschefsindexet nedan, ekonomin toppade under andra halvåret 2017 och har sedan dess sakta gått ner för att droppa kraftigt i mars och april. Analyserna av världens BNP-siffror för första kvartalet visar på att ekonomin var kraftigt nedåt i januari och februari, innan koronan slog till.

Så risken att kunderna inte kan betala tillbaka sina lån har ökat samtidigt som det finns en möjlighet att säkerheterna minskar i värde. Senast igår (2020-05-25) presenterade Handelsbanken sin senaste prognos som pekar på en återhämtning i ekonomin under andra halvåret 2020 men inte till tidigare nivåer, över tid hög arbetslöshet och 20% lägre bostadspriser. 20% tror jag är en siffra de valt med omsorg, då är deras säkerheter i princip 100% av lånen de gett …

Men varför är då korrelationen mellan centralbankernas balansräkningar och aktiemarknadens uppgång så hög om inte centralbankspengarna fullt ut blir ”vanliga pengar”? 

Röda linjen S&P500 och blå linjen det tre största centralbankernas, Fed, ECB, BoJ (Bank of Japan) balansräkningar. 

Min gissning är:

• Placeboeffekt - aktieinvesterare tror att likviditeten i världen ökat och ökar därmed sin riskvilja. Nu tror jag att professionella investerare förstår betydligt mer än jag men där uppstår någon typ av gruppdynamik och en känsla av att centralbankerna har kontroll på ekonomin och alltid kommer att se till att aktier går upp
• En del av centralbankspengarna omvandlas till vanliga pengar, bankerna behöver inte låna upp ”vanliga pengar” från t.ex. företag som i sin tur kan låna ut till andra
• Punkten ovan leder till ett större lånesystem utanför det traditionella banksystemet, det som kallas skuggbanker där företag, stat och kommuner m.fl. lånar mellan varandra i repor (om repor en bit ner här)

Jag tänkte återkomma till dessa tre punkterna längre fram, här finns det mycket att fundera kring, till exempel den totala avvikelsen mellan på ena sidan den verkliga ekonomin och obligationsmarknaden och på andra sidan aktiemarknaden som aldrig värderat aktier högre.

Avslutningsvis, om nu inte storbankerna ökat sin utlåning så mycket, varför skriver Riksbanken ständigt att privatpersonernas skulder är den största risken för Sveriges ekonomi, t.ex. under rubriken ”Fortsatt låga räntor och fortsatt oro för hushållens skulder?” på sidan 4 utav 120 i Riksbankens årsredovisning?

Svenska privatpersoners total skuld i förhållande till BNP, topp 3 i världen!

Återigen lite gissningar men

• Fler små banker som vuxit upp de senaste 10 åren som Avanza, Nordnet, Skandia, Länsförsäkringar, Klarna, listan är lång
• Fler finansbolag som Resurs, Nordax, Wasa kredit (Lendify?) som finansierar bilköpen, konsumtionen och andra lån utan säkerhet

I del två av detta inlägg så tänkte jag skriva om hur mycket pengar det finns, då blir det svårt på riktigt …

Länk till del 2

Tessin och Trine i corona-tider

De senaste veckorna har jag lärt mej att det inte heller är riskfritt att låna ut pengar, i både Tessin och Trine har risken ökat till följd av corona-viruset.

Tessin

Jag börjar med vårt kvarvarande lån förmedlat av Tessin till att bygga ett seniorboende på en mindre ort i södra Sverige. Vi investerade i april 2018 och planen var att lånet med 10% ränta skulle betalas tillbaka efter 12-18 månader då inflyttningen skulle ske. I oktober förra året fick vi ett meddelande om att bygget var försenat och återbetalningsdatumet var framflyttat till mars 2020 och enligt avtalet så är räntan 15% under den förlängda perioden.

I slutet av mars så kom nästa meddelande, bygget är i stort sett klart men bl.a. vitvarorna som ska levereras från Polen kommer inte på grund av corona-viruset. Men det viktiga i meddelandet kom en bit ner, banken som tidigare ”lovat” att finansiera lånet (totalt 14,5 miljoner) har under februari/mars dragit tillbaka sitt lånelöfte. Enligt företaget som bygger så är där en annan bank som är intresserad men de vill ändra ägandeformen från den planerade kooperativ hyresrättsförening (en förening äger fastigheten där man sedan hyr lägenheten, en hybrid mellan hyres- och bostadsrätt) till att det blir hyresrätter, d.v.s. att en privatperson eller företag köper fastigheten.

Varför drar sig banken ur? Jag ser fyra alternativ; banken

1. ser att marknadsvärdet på fastigheten inte är tillräckligt stort för att täcka panten de tar
2. tror inte på budgeten för föreningen t.ex. kan de tro att flera lägenheter kommer att stå tomma under en längre period
3. har inte har kapacitet att låna ut pengarna d.v.s. banken ligger nära sina kapitalkrav (15% riskjusterat eget kapital) eller ser problem med sin likviditet
4. inte vill göra affärer med byggherren

Om 1. är anledningen så pekar det på sjunkande fastighetspriser, i alla fall för nybyggda flerfamiljshus på småorter. Om det är det är så, kommer det att sprida sig till villor och till större städer?

Om 2. är anledningen så finns det ingen marknad för relativt dyra nybyggda hyreslägenheter i småorter, samma följdfråga, kommer det i så fall att sprida sig?

Alternativ 3. är värst, skulle innebära att någon typ av bankkris är på gång redan efter två månader med corona.

Fjärde punkten är minst trolig i min värld, att tjäna pengar på bostadslån är ryggraden i alla bankers verksamhet, oftast så tickar bostadslånen på utan besvär i årtionden efter att de lånats ut så man tål mycket ”strul” för att få affären.

Nästa fråga är vem som köper hyresfastigheten och till vilket pris?

• Till utomstående, troligtvis för ett lägre pris än byggkostnaden, d.v.s. förlust för byggbolaget
• Byggbolaget behåller det, blir fastighetsförvaltare

Ingen aning men gissar att de som byggt det behåller det tills vidare.

För vår del så känns det inte så oroligt, panterna för lånet är bra; pantbrev i fastigheten, pantsatta aktier i bolaget som bygger och personlig borgen med panter i en fastighet. Trist om det skulle gå så långt som att panterna måste användas för att betala tillbaka lånet och skulle gissa att det i så fall skulle ta lång tid innan våra pengar kommer tillbaka.

Trine

I Trine har vi totalt 10 aktiva lån med en snittränta på ca 8%, tre som är fullt återbetalda och ett lån som gått i konkurs. Av de 10 aktiva så är två försenade i sina återbetalningar. Vi gjorde vår första investering i mars 2017 och lånade ut pengar fram till och med 2018, därefter så har vi bara återinvesterat återbetalningarna. Totalt sedan starten har vi haft en årlig ränta på 4%, konkursen i det ena lånet åt upp ett års avkastning.

Fördelningen av våra aktiva lån per land enligt nedan.

När man lånar ut till Trine så sker det i euro och det har stått en hel del att det finns i valutakursrisk i det men inget (i alla fall som jag lagt märket till eller tänkt på) att det finns en risk med de lokala valutorna men det är ju självklart att det finns när jag tänker till. Trine förmedlar ett lån från mej till ett lokalt bolag i t.ex. Kenya i euro, bolaget köper solceller i euro som de säljer via avbetalning till en familj i Kenya som betalar med shilling.

Som jag skrivit om sedan tidigare så tappar många valutor i värde, tabellen nedan visar på förändring 2020 mot svenska kronor för valutorna i våra Trine-lån. Droppet i zambiska kwacha gör ju det såklart nästan omöjligt för det lokala zambiska bolaget att betala tillbaka hela euro-lånet.

Är ju inte någon expert på Zambias ekonomi men efter lite googlande så får jag en bild av att gruvor och export av metaller, främst koppar, är centralt för Zambias ekonomi. Så när kopparpriset faller så faller så kommer det in färre dollar att betala importen med och om vi lägger till det att många i Zambia säkert vill växla sina kwacha till dollar så faller kwacha i värde. 

Generellt är min bedömning att lånen till Trine har fått betydligt större risk, ekonomierna i Afrika och Maynmar är beroende av omvärlden och risken för att t.ex. blomsterexporten från Kenya helt avstannat, skapar arbetslöshet som sedan letar sig ner till de allra fattigaste är stor. Nigeria är ett annat exempel där oljeexporten är en viktig del av ekonomin.

Vi fortsätter att återinvestera våra pengar och hoppas att det går bra, känns som extra viktigt för tillfället att hjälpa till att utveckla dessa länder.

Bitcoin – månadsuppdatering

Det är ju fantastiskt att det finns ett globalt decentraliserat ”system” med miljontals användare för att skicka värde som fungerat felfritt och säkert dygnet runt utan avbrott de senaste 11 åren!

”Systemet” förvarar alla transaktionerna som någonsin gjorts, verifierar nya transaktioner så att man bara kan använda sina Bitcoin en gång och tävlar om att få skapa nästa block av transaktioner och nya Bitcoin. Och ”systemet” är synligt för alla, att se transaktionerna komma in på t.ex. btc.bitaps.com  är på något märkligt sätt fascinerande, 0,00195801 Bitcoin från 3NahgiUyVLhBCTzA6pQ7HZ66uT9SA2dwLR till 3BQmG1YEnkiooqGLU3WFZranv6ozUPpaUu. Synligt för alla men samtidigt anonymt så har värde skickats direkt mellan dem, kanske i olika länder, utan att behöva fråga om lov eller godkännas av någon, blixtsnabbt, på en söndag (!). 

Tävlingen för att få skapa nästa block går ut på att gissa ett tal och antalet gissningar är ett hysteriskt stort tal: 110.000.000.000.000.000.000 gånger per sekund eller 110 miljoner TH/s där T = Tera = 1000 miljarder och H=hashes. Och fler och fler vill vara med att säkra systemet och gissa, på ett år så har hash raten gått upp med 150%.

En del av koden som ”systemet” exekverar är

50 * 2 upphöjt till minus [(senaste blockets nummer divideat med 210.000) avrundat nedåt] - formeln för att beräkna antalet nya Bitcoin per block och belöningen till den som vann gissningstävlingen. Just nu jobbas det på block 628.703 och resultatet av formeln ovan blir 12,5. Om 1.297 block, vilket händer den 12 maj, blir resultatet av formeln 6,25. 

Det finns en liknande formel för att se till att det skapas ett block ungefär var 10:e minut. Formeln gör att svårighetsgraden i gissningstävlingen justeras varannan vecka, allt för att det ska ta 4 år för att skapa 210.000 block.

Över tid så skapar formeln en begränsning i totala antalet Bitcoin, det finns ett ”gränsvärde” på 21 miljoner men det kommer vi inte att få uppleva, först om 120 år är belöningen mindre än de 8 decimalerna som finns i Bitcoin. Det finns inget annat känt i världen som är absolut begränsat, många pratar om att t.ex. olja eller nytt guld ska ta slut men det kommer det inte, det kommer alltid att finnas mer men det kommer att bli svårare och dyrare att hitta.

Pengars historia visar att det som är mest begränsat (scarce) fungerat bäst som pengar, i alla fall de senaste 5.000 åren fram till 1970-talet. Just nu så testar vi om det går att ha ett system med pengar som inte är begränsat och om man kan skapa stora mängder pengar och ändå ha kvar tilliten i att köpkraften finns kvar över tid. Alla tidigare försök har misslyckats, redan de gamla grekerna provade, romarna, kejsaren av Kina och kungar i alla tider över hela världen, på 1900-talet i Tyskland, Ungern, Jugoslavien och idag i Argentina, Venezuela och Zimbabwe. Just idag står många länder på gränsen till en pengakollaps: Libanon, Turkiet, Sydafrika och fler kan komma att följa som en följd av världsekonomins panikinbromsning. 

Så den stora Bitcoin-frågan blir då – kan ”digital scarce” bli erkänt som pengar? Att betala med, behålla sitt värde över tid och bli den enheten man uttrycker värde med (”vad kostar det?”).

Diskussionerna om halveringen har någon påverkan på priset går heta på Twitter. Många menar att eftersom händelsen är känd så är den inprisad medan andra menar att det är det inte. Om man inte tror att det är inprisat så blir ju följdfrågan varför det inte är det och senaste kollektiva slutsatsen på Twitter var att volatiliteten i priset hindrar att halveringen prisas in vilket jag på något sätt kan känna är rimligt.

PlanB fortsätter att leverera. I ett tweet så gjorde han en enkel beräkning att inflödet av ”vanliga” pengar till Bitcoin har varit $400 miljoner per månad sedan oktober 2017 för att kunna bibehålla priset på $7.000. Dessa pengar har då skiftats till miners då dessa sålt de nya Bitcoinen för att kunna täcka sina kostnader. Fortsätter samma inflöde av pengar samtidigt som antalet nya Bitcoin halveras så kommer ju priset att gå upp blir då den enkla logiken.

PlanB har fortsatt sitt analysarbete av stock-to-flow (S2F). Den senaste rapporten innehåller två delar 

• Bitcoins totala marknadsvärde (y-axeln nedan) ligger i kluster som överensstämmer med S2F (x-axeln) vilket han tolkar som att Bitcoin utvecklas genom olika faser
• jämfört S2F för Bitcoin, guld och silver 

Resultatet av analysen visar på hög korrelation och pekar på ett Bitcoin-pris på ca $300.000 under perioden 2000-2024 och efter 2028 så blir priset $9 miljoner …

En massa uppföljningar

Priset upp för månaden.

Jag provar, utan framgång, på att tänka på lägsta priset per månad och år, priset ser mycket stabilare ut då.

Jag tittar varje vecka på hur många Bitcoin det finns som inte rört sig på ett år via https://digitalik.net/btc/dormant_coins och siffran är väldigt stabil, 58,5% utan trend. Inget hack i kurvan när priset gick ner med 50% på några dagar.

Antalet adresser med Bitcoin visar inga tecken på någon rusning, vissa veckor t.o.m. minskar antalet adresser. Veckoförändringen omräknat till en årstakt och 4 veckors medelvärde ligger på ca 10% fler adresser per år, inte mycket.

Tittar man på fördelningen av antalet Bitcoin per adress och delar upp dem i de adresserna som har mer än 1 Bitcoin eller mindre så ser man nedan. 800.000 adresser utav 30 miljoner, 2,5% äger 95% av Bitcoinen. Antalet adresser med >1 BTC ökar med ca 2.100 per vecka.

Ökningen av hash raten jämfört med ett år tidigare ligger kring 150%. Ska bli mycket intressant att se vad som händer vid halveringen när deras intäkter halveras. Vid de två tidigare halveringarna hände inget utan hash raten fortsatte att öka, d.v.s. miners hade full kontroll på sina kostnader i god tid innan halveringen.

Ingen rusning in i Lightning Network.

Terminerna på CME och Bakkt (två av världens största börser där man kan handla med allt) visar inga tydliga trender, värdet av utestående kontrakt på CME är ca $50 miljoner och handeln på Bakkt varierar mellan $40 och $140 miljoner per dag. Båda siffrorna är obetydliga om man jämför med olja som är flera tusen gånger större. Slutsats – väldigt få ”vanliga” investerare har börjat köpa Bitcoin.

Bitcoins andel av alla cryptovalutor ligger kvar på 64% (svarta linjen, högra axeln). Jag var helt säker för ett år sedan att Bitcoin skulle vara >90% idag men där hade jag helt fel. 

Prisindexet för de 19 tokens jag följer visar att skillnaden i utveckling av index mot BTC är -150%.

Två token har utvecklats bättre än Bitcoin. DGD som är kortnamnet för DigixDAO och om jag förstått det rätt så gjorde de ICO 2017, växlade in de Ether de fick in (dyra vid tillfället) till USD och har nu röstat om att dessa pengar ska skickas tillbaka till DGD ägarna. 

Den andra token är DATA, d.v.s. Streamrs coin som bl.a. används i Swash. 

Tillbaka till Bitcoin. Senaste månaden så var volatiliteten mätt som standardavvikelsen på den dagliga förändringen klart lägre än medelvärdet sedan 2011, samma gällde medelvärdet, d.v.s. priset gick upp mer än vanligt per dag.

Däremot var antalet dagar med stigande pris under snittet vilket visar på att uppgången var stor de dagar priset gick upp.

Ingen nergång på >10% denna månad. Vi har hittills bara haft en dag med >10% nergång (men den var rejäl, -37% …) vilket är väldigt lite med tanke på att 1/3 av året har gått.

Bästa dagen under månaden var +13% och sämsta -6%.

Bitcoin volymen var hög igår enligt CoinMarketCap.com

Och sista, en helt vanlig Bitcoin-månad.

Vår avkastning 2013-2020

Jag har bra data på avkastningen av våra investeringar från och med april 2013 och jämför man vår genomsnittliga årliga avkastning på samma sätt som i förra inlägget men med tidsperioden 2013-2020 så är utfallet enligt nedan.

Nästan 50% högre avkastning än OMX30 men med nästan dubbelt så hög risk. Lätt att sitta här och vara nöjd med avkastningen men den höga risken är ju något att fundera över. 

Från det att vi gjorde våra första investeringar 1988 fram till och med 2015 så var det bara aktier i portföljen, de första åren i fonder och från ca år 2000 direkt i aktier när e-trade lanserade sin nätmäklartjänst. Jag har inte sparat hur portföljen såg ut i april 2013 men gissningsvis så var det en hyfsat jämn fördelning mellan Apple, Starbucks, Investor, Industrivärlden, Handelsbanken, HM, SCA och fullt investerad i princip hela tiden.

Mars 2015 så toppade börsen och i maj så tyckte jag allt var väldigt högt värderat och sålde av i princip allt under några veckor. Efter det så har portföljen utvecklats på det sättet som jag skrivit om här på bloggen: certifikat som följer guldpriset och guldgruvor, amerikanska räntor, företagsobligationer, uran, Bitcoin och diverse mer eller mindre lyckade kort/lång-positioner i aktier. På toppen av detta lite ränteutlåning via bankkonto (jodå, förr i tiden fick man ränta på banken), Tessin och Trine. Och massor med kontanter, oftast ungefär 1/3 av vår portfölj vilket sänkt både risken och kanske avkastningen.

Är nog dags att tänka till lite extra kring fördelning mellan investeringarna, positionsstorlekar, volatilitet/risk och korrelationer i våra investeringar och fundera på om man kan uppnå samma avkastning men med lägre risk. Ska även ta och fundera på om det finns något bättre sätt att beskriva risken, finns ju mer etablerade metoder som Sharpe ratio men tycker att de ofta blir abstrakta och svårtolkade.