Del 3 av 3 - ”Vanliga pengar” – svårare att förstå än Bitcoin

I detta tredje och sista inlägget i mitt försök att förstå pengar tänkte jag zooma ut och skriva lite (osammanhängande) om det som sker runt om kring pengar, bl.a. tillväxt, räntor, skulder, om det finns någon gräns för hur mycket pengar man kan skapa och några funderingar kring framtiden. 

Men först en korrigering och tillägg till de tidigare inläggen (del 1 om var pengar kommer ifrån och hur mycket det finns i del 2). 

Just nu köper alla viktiga centralbanker enorma mängder av obligationer; stats-, företags- och bostadsobligationer och mest av alla köper amerikanska Federal Reserve. Som jag skrev om tidigare så betalar de med centralbankspengar, i USA kallas de Reserves, och precis som i Sverige så kan de kan bara användas av banker anslutna till Fed.

Det jag missade är att många av obligationerna de köper finns hos försäkringsbolag och pensionsfonder och då sker köpen i två steg, banken köper dem först med ”vanliga pengar” och säljer dem sedan till Fed och får betalt med centralbankspengar. För bankerna är detta neutralt (men lönsamt, de får provision), de har samma kassa men med en annan fördelning mellan vanliga pengar och centralbankspengar men finansinstituten har ju mer kontanter som ökar mängden vanliga pengar enligt definitionerna M1-M3. 

Så centralbankerna påverkar penningmängden indirekt genom sina åtgärder och detta syns tydligt i bilden nedan från Federal Reserves utmärkta databas FRED. Bilden nedan från ca 1980 och visar den årliga förändringen av penningmängden M2 av dollar, från snittet på ca 6% till dagens 23% (!).

Bilden ned visar utvecklingen av Feds balansräkning från 2003 med $700 miljarder då till $7.100 miljarder idag varav de sista $3.000 miljarderna de senaste tre månaderna.

Utöver sista månaderna så är det inte enkelt att se några tydliga mönster mellan M2 och Feds balansräkning så jag tycker det är svårt att dra några säkra slutsatser kring detta.

Det finns en parameter till som är knuten till penningmängden och det är omsättningshastigheten på dessa. Detta är lite klurigt att tänka kring men hög omsättning är lika med hög aktivitet i ekonomin och hög tillväxt, för man ner det på sin egna ekonomi så är det att pengarna används till investeringar och konsumtion istället för att bara samlas på hög på kontot och inte göra någon nytta. 

Men det är det senare som sker, bilden nedan omsättningshastigheten av dollar i USA sedan 1959.

Omsättningshastigheten låg kring 1,8 fram till 1990 då den under några år gick upp till 2,2 för att sedan under 25 år sjunka till dagens rekordlåga nivå på knappt 1,4. 

Tillväxten i USA under samma period enligt nedan, hög BNP fram till och med ca 1980 för att sedan sjunka under nästkommande 40 åren. 

En av anledningarna till att BNP var hög under 70-talet var att inflationen var hög men från mitten av 80-talet så har inflationen varit låg och sjunkande.

Förväntad inflation och tillväxt i ekonomin reflekteras i räntan, nedan utvecklingen av den 10-åriga amerikanska räntan från 1950.

Utvecklingen av lån i USA, från $500 miljarder 1950 till $75.500 miljarder idag. 1971 tog USA bort kopplingen mellan dollarn och guld och jag tycker man därefter ser att skulderna ökat betydligt snabbare, med i snitt 2% från 1950-71 och därefter med 13% per år.

Om vi gissar att snitträntan är 5% (med stor sannolikhet för låg) så motsvara räntekostnaden idag 18% av USAs BNP, varje 1% högre ränta ökar räntekostnaden i förhållande till BNP med 4% så låga räntor är nödvändigt.

Den viktigaste förklaringen till att omsättningshastigheten på pengar är sjunkande är att pengarna ”parkeras” i finansiella tillgångar som aktier, obligationer och fastigheter och når helt enkelt inte ut i ekonomin så att det blir produktiva investeringar. Bilden nedan visar produktivitetsutvecklingen i USA från 1989 och visar tydligt att ekonomin inte blivit effektivare de senaste 20 åren.

En av anledningarna till att produktiviteten inte ökar är att många ineffektiva företag överlever tack vare att det finns så gått om pengar, det är väldigt lätt att låna mer från avkastningssugna investerare. Konkurser är nödvändiga för att sortera bort ineffektiva bolag så att resurserna kan fördelas till andra bättre företag.

Bilden nedan visar andelen bolag i USA vars vinst innan räntekostnader är mindre än själva räntekostnaden så för att överleva så måste de öka belåningen över tid.

Tittar man S&P500 från 1970 så får man en annan bilda av den ekonomiska ”utvecklingen”, pilen på 1995 då börsuppgången fick riktigt fart.

Fast vinsterna för amerikanska bolag har inte alls hängt med, den årliga förändringen av vinsterna sedan 1960. Medelvärdet på vinstförändringen de senaste 10 åren är någon enstaka %.

Det finns andra viktiga faktorer som påverkar ekonomins utveckling och den viktigaste är kanske ökningen av antalet invånare, för USA från 1,8% i slutet av 50-talet till idag 0,5%. 

Även om befolkningstillväxten sjunker så är demografin i USA betydligt mycket mer gynnsam än för stora delar av världens utvecklade länder. För att ekonomin ska växa på ett bra sätt så behövs en bred bas med unga människor som konsumerar och försörjer en mindre del äldre. 

All data ovan ser ut på ungefär samma sätt för alla utvecklade ekonomier, med lite olika variationer och oftast lite sämre, USAs ekonomi är mer dynamiks och utvecklas relativt bättre.

Jag tycker detta är riktigt svåra saker att greppa men det känns instinktivt att något inte står rätt till, det skapas mer och mer pengar men de används mindre och mindre och de genererar ingen tillväxt. Samtidigt så sjunker produktiviteten och skulderna ökar under en lägre befolkningstillväxt. 

Det enda som går upp är värderingar av företag, fastigheter och obligationer dvs finansiella produkter. 

Fördelningen av tillgångarna blir samtidigt mer och mer ojämlikt, det är ju helt galet att 0,1% av USA befolkning äger lika mycket som de fattigaste 90%. Inte konstigt att det är upplopp i USA, såg någonstans att Frankrike innan franska revolutionen var mer jämlikt.

Det finns en gräns för hur mycket pengar man kan skapa

Vårt nuvarande system för pengar började 1971 när man lämnade den sista kopplingen mot guldet och systemet kallas fiatpengar – från Wikipedia ”Fiatpengar är pengar som saknar ett inneboende värde” . Jag repeterar, det har genom historien gjorts väldigt många försök med fiatpengar men ingen har lyckats överleva någon längre tid, genomsnittslängden är 40 år.

System bygger på ett förtroende att pengarna man har ska behålla sitt värde över tid men går det verkligen att skapa fler och fler utan att man tappar förtroendet för dem? Just nu testar vi detta, 14% mer pengar i årstakt i Sverige och 23% i USA och det verkar gå bra. Japan har testat i 30 år och det har ju fungerat även om ekonomin inte utvecklats alls under dessa år.

Logiskt sett kan inte loppen ”centralbankerna skapar nya pengar som staten, företag och privatpersoner använder” fungera, då skulle vi ju inte behöva jobba eller betala skatt. Så någonstans så finns det en gräns men var den finns vet ingen och vi verkar inte vara nära, eller?

Från Hemingway’s novel, The Sun Also Rises, 1926.

“How did you go bankrupt?” Bill asked.

“Two ways,” Mike said. “Gradually and then suddenly.”

Framtiden

Det spekuleras mer än vanligt om hur detta ska sluta och där finns som vanligt alla åsikter.

Officiella personer som centralbankschefer, regeringar och professorer pratar som om det inte finns några problem med att centralbankerna köper upp ”alla” typer av värdepapper och finansierar stater, företag och indirekt privatpersoner. Debatten om hur vi ska ta oss ur detta och normalisera räntor och betala tillbaka lånen är helt borta utöver några små kommentarer att vi löser detta sen.

På andra sidan har vi en stor grupp som tror att vi nu är inne på de sista åren med nuvarande penningsystem och ibland får jag känslan av att de tävlar i att vara mest negativa.

I princip finns bara tre vägar ut

1. Inflation eller rent av hyperinflation då pengars värde snabbt sjunker, en Magnum-glass för 1.000 kr om några år som exempel, löneökningar på 25% per år
2. Skuldavskrivning, dvs. de som lånat behöver inte betala tillbaka allt
3. En ny uppfinning som ökar produktiviteten kraftigt, typ hjulet, pengar, ångmaskinen, elektricitet (kanske datorn och internet finns med i denna lista)

Punkt 1 & 2 har tre gemensamma egenskaper: de räddar de som har skulder men straffar de som sparar, processen är mycket smärtsam och alla drabbas.

Den tredje punkten är såklart den bästa men den går ju inte att styra över och oftast så tar det ganska lång tid (50-100 år) att få full effekt i ekonomin.

Eller så blir det alla tre vägarna samtidigt de närmsta 10 åren?

Vissa saker blir mycket dyrare medan andra blir billigare, konkurserna i företag, stater och privatpersoner ökar med coronan som trigger, värdet på finansiella tillgångar fortsätter att variera kraftigt, ner 50% ena månaden för att sedan stiga med 130% tills folk tröttnar och börjar leta alternativ för att spara och investera. 

Den produktivitetsökande uppfinningen kanske är Bitcoin? Ett decentraliserat system där man kan plocka bort väldigt många tredje parter tillsammans med ett alternativt penningsystem som lever parallellt med dagens fiatpengar men över tid vinner över fler och fler? Valfrihet och eget ansvar som driver fram bättre lösningar?

Pengar är svårt! Och viktigt.

Länk till en uppdatering i ett extra inlägg