Banker - ”The alchemy of money"

Att driva bank är världens bästa affärsidé, ”The alchemy of money” som Mervin King, tidigare chef på Bank of England, kallar det. Du lånar in många små belopp med låg ränta, korta löptider och utan krav på säkerhet från bankkunderna och omvandlar pengarna till stora lån med högre ränta, långa löptider och höga krav på säkerheter och detta med minimalt med eget kapital.

Men banker är svårt att förstå, verksamheten och regelverken är kunskapsmässigt i nivå med kvantfysik, skrivet i ett eget hemligt språk …

Banker är ett av naven och nycklarna till framgångsrika samhällen och kritisk för allas utveckling; att förmedla kapital från de som har till de som behöver så att nya investeringar kan göras. Dock är frestelsen stor för banken att tjäna mer pengar genom att låna ut mer på samma kapitalbas vilket med viss regelbundenhet skapar bankkriser.

Kriserna kan bottna i två orsaker och många gånger sker de parallellt:

• kreditförlusterna blir så stora att det egna kapitalet försvinner dvs. banken blir insolvent, eller
• ryktet börjar gå att banken går dåligt och många kunder väljer att ta ut sina pengar, en så kallad ”bank run” och likviditeten försvinner för banken även om banken är solvent

Efter återkommande bankkriser genom historien, t.ex. 1664 i Sveriges första bank Stockholm Banco (som senare blev Sveriges Riksbank 1668) till de senaste två 1993 och 2007, så är regleringen av banker omfattande och komplex. Svenska och EU-lagkrav CRR, CRD, krav från finansinspektionen, internationella Basel I-II-III regler och IFRS är några regelverk för banker att förhålla sig till. Allt för att minska risken för privatpersoner, företag, obligationsköpare och andra finansiärer av banken.

Historien har visat stor kreativiteten hos bankirerna på att hitta nya vinklingar på verksamheten för att skapa större vinster. Senaste exemplet på detta är upprinnelsen till bankkrisen i USA 2007 där banker utöver en kraftig expansion av sina balansräkningar skapade produkter som t.ex. CDO (Collaterized Debt Obligations).

En CDO är portioner av många olika obligationer, i detta fallet husobligationer. Banken skapade ett separat bolag med obligationer som till största delen finansierades av lån från banken och en minimal del aktiekapital från externa investerare. För att minska risken för banklånet så köpte banken en CDS (Credit Default Swap, typ en försäkring som utfaller om obligationen inte uppfyller avtalet) av en annan bank och vips så var det Bank 2 som var exponerad mot risken. Det fina med detta upplägget var att båda bankernas balansräkningar såg bra ut, banken som skapade CDO hade ju 0 risk då de var försäkrade med CDS medan Bank 2 bara behövde redovisa att de ställt ut en CDS och intäkten (premien från Bank 1). På detta sättet och många fler så är hela världens bankväsen sammanvävt i en oöverskådlig mängd transaktioner av repor (re-purchasing agreement, världens vanligaste låneform), ränte- och valuta swappar, CDS, CLO, LBO, guldleasing, lån av säkerheter osv.

Vid bankkrisen 2007 så var den utlösande faktorn husmarknaden i USA. Huspriserna slutade stiga och de som spekulerat genom att köpa flera hus kunde inte sälja vidare och därmed inte betala ränta och amortering. Huslånemarknaden är förhållandevis liten men problem spred sig i hela bank-och finansvärlden genom sammanvävningen. Stor misstro mellan bankerna uppstod då man inte visste vilka som var solventa eller inte, i en kombination av otydligt ägande av säkerheter genom repor, återköp, leasing och utlåning.

Efter finanskrisen 2007 har det skett en rad regeländringar för att minska bankriskerna, bl.a. har reglerna skärpts kring hur stort det egna kapitalet ska vara i förhållande till utlåningen och hur mycket likviditet en bank måste ha. Med jämna mellanrum så stresstestar myndigheterna bankerna för att se hur de skulle reagera vid en kris, finns det någon risk så måste banken vidta åtgärder.

Utfallet av ändringarna är ett mer robust banksystem i delar av världen, framförallt i USA men även Norden. Dock så finns problemen kvar i andra delar av världen:

• Japan som inte rensat bland sina NPL (NPL=non performing loan, det sker inte några räntebetalning eller amorteringar) sedan 90-talskrisen
• Kina med stora mängder NPL till företag m.fl. så att de kan driva vidare sina verksamheter så att jobben finns kvar (en av orsakerna till USAs ståltullar)
• EU: minst 10% av lånen i de italienska bankerna är NPL, franska banker äger stora mängder statsobligationer i riskländer bl.a. Grekland, Tyskland har ju storbanken Deutsche Bank med lönsamhetsproblem och en enorm swap-portfölj. Flera banker har gått i konkurs senaste åren i bl.a. Spanien, Italien och Belgien.

Basel-reglerna är ett av de viktigaste regelverken och är en överenskommelse mellan världens länder kring kapital- och likviditetskrav. Basel 1 infördes 1988 och senaste uppdateringen kom 2009 med Basel 3 som innehåller bl.a.

• Regler för kärnprimärkapital på minst 7%. Beräkningen av både täljaren, kapitalet, och nämnare skulderna sker enligt en mängd definitioner. Skulderna riskviktas baserat bl.a. på bankens historia av kreditförluster, t.ex. en statsobligation har risken 0 och är inte med i beräkningen och ett genomsnittligt huslån i Handelsbanken har risken 5,5%. Kapitalet justeras för ett antal tillgångar, bl.a. goodwill
• Likviditeten i banken måste vara tillräckligt stor för att klara 30 dagar utan upplåning samt att banken ska ha ”kontracyklisk kapitalbuffert” där man i goda tider skapar likviditetsbuffertar.

Effekten av detta är den egna kapitaldelen av utlåningen ökat men det är fortfarande små tal, för Handelsbanken är det ca 7%, resterande pengar kommer från upplåning via bankkonton, utställande av obligationer eller andra typer av lån.

Andra regeländringar som trätt i kraft inom EU är att bankens finansiärer i första hand ska ta förlusterna vid kriser, ”bail-in”, istället för staten ”bail-out”. Detta får stor påverkan på de som lånar in pengar till banken, inlåningen är bankens pengar och hanteras som vilken skuld som helst. För att minska risken för privatpersoner så har staten (sedan länge) gått in och ger en insättningsgaranti på belopp upp till 950 000 kr. Här ska man ha i bakhuvudet det som hände på Cypern för några år sedan där beloppet halverades när bankerna krisade. Reglerna för ”bail-in” testades i Italien i 2017 men det blev som vanligt en ”bail-out” av staten av världens äldsta bank Banca Monte dei Paschi di Siena.

Att driva bank är till stora delar att hantera risk och detta syns tydligt i årsredovisningarna för bankerna. Handelsbankens senaste årsredovisning är på 228 sidor varav uppskattningsvis 100 sidor handlar om risker och riskhantering. Nedan rubrikerna på punkterna som de sedan djupdyker i:

• Kreditrisk
• Beräkning av kapitalkrav för kreditrisker
• Ränterisk
• Valutarisk
• Finansiering och likviditetsrisk
• Operativa risker
• Compliance risk

Kreditrisk är kanske det man tänker på i första hand, hur mycket av pengarna man lånat ut kommer man inte att få tillbaka. I kapitlet ”Finansiering och likviditetsrisk” sker en annan viktig genomgång som är central för att bedöma den övergripande risken i en bank, skillnaden i löptider mellan inlåning och utlåning. Svenska banker har uppmärksammast för att ha korta löptider på inlåningen och långa på utlåningen vilket är en av anledningarna till att svenska banker kunnat upprätthålla vinsterna trots det låga ränteläget.

Risken är att likviditeten för den korta upplåningen försvinner vilket snabbt skulle ge effekter för de svenska bankerna. Riksbanken har skrivit om detta flera gånger som en riskfaktor tillsammans med risken i att Sverige har ett mycket stort bankväsende i förhållande till ekonomin med fyra storbanker som är sammanvävda genom en mängd affärer.

Hur orolig ska man då vara för en ny bankkris?

Så länge ekonomin växer och räntorna är låga tror jag alla är överens om att risken är låg. Men det känns som en väldigt bräcklig grund som banksystemet står på:

• ”Alla” banker är kopplade till varandra i ett extremt komplext nät. En liten kris någonstans i världen kan, om den inte stoppas i tid, sprida sig snabbt. Greklandskrisen 2011, en liten ekonomi som fick problem skapade oro i hela världen
• Världens totala skuld har växt med 35% sedan senaste krisen 2007, från ca $170 000 miljarder till $233 000 miljarder. En liten höjning i räntan får stora effekter på ekonomin och förmågan att betala räntor och amortering
• Likviditeten i finansvärlden kan ha börjat minska. Världens centralbanker har sedan 2007 skapat $10 000 miljarder i ny likviditet genom att köpa stats- och företagsobligationer men nu har bl.a. USA börjat sälja tillbaka dem (eller rättare sagt inte återinvestera förfallna belopp)
• Risken i många lån har ökat. USA är duktiga på att samla in statistik och där ser man att kraven på kredittagarna minskat, både hos privatpersoner och företag
• I jakten på avkastning nu när räntan är på ”all time low” så har investerare efterfrågat mer riskfyllda produkter som ”junk bonds” från företag och andra CDO-liknande produkter vilket växt kraftigt, i många fall med stor hävstång i form av lånade pengar från bankerna

För svenska banker ser det bra ut, kreditförlusterna är minimala och risken i bostadslånen bedöms inte vara stora även om priserna fortsätter ner, det är en lång väg från sjunkande priser till kreditförluster för en bank. Risken för svenska banker ligger nog i en kris som importeras från omvärlden liknanden den 2007 där likviditeten mellan banker försvann.

Om risken är låg för en bankkris, är det läge att köpa bankaktier? Vi har ägt Handelsbanken under många år fram till våren 2015 och kanske är det dags igen?